- Project Runeberg -  Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521 /
107

(1877) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

drogo på sin sida mecklenburgarnes grannar i öster, de pommerska hertigarne,
och löste till sig från den yngre Erik af Sachsen de områden i Sverige och
Danmark, som han hade ärft efter fadern, Openstens, Falkenbergs och Laholms
hus med tillhörande län. Kort derefter inlöstes för danska kronans räkning
Elfsborgs län. Med hansan hade Danmark och Norge fred; gemensamt
utrustade de skepp foratt hämma sjöröfveriet, som gjorde hafven osäkra.
Omsider afled hertig Albrekt d. ä. i början af år 1379.

Konung Albrekt stod under denna tid i en fiendtlig ställning till Norge;
fejden var väl icke af någon större omfattning, men synes hafva varat länge,
om än med afbrott. År 1380 blefvo fiendtligheterna våldsammare. Konung
Albrekt hade gjort ett infall i Skåne och Halland, danskar och norrmän
svarade med ett infall i Sverige, under hvilket Jönköping, Skara, Örebro och
Vesterås ödelädes med eld. Yid denna tid (1380) afled konung Håkan; hans
enka öfvertog tills vidare styrelsen för sonen Olaf, hvilken genom arfsrätt
var konung och hyllades som sådan den
helige Olafs dag 1381. Under hans
omyndig-hetstid (1381—1385) styrde modern i landet;
allenast under hennes frånvaro fördes rege- ’fi-

ringen af drotseten och kansleren. Någon
framgång synes emellertid konung Albrekt
hafva haft. Skåningame afslöto ett stille- 98. Tysk hvit penning \

stånd med honom i april 1381 och något
senare synes Bo Jonsson hafva fatt i sina händer, förmodligen genom inlösning,
Örestens och Openstens län, som dittills räknats till Danmark, och Forsholms
län, som allt sedan år 1371 hade legat under Norge.

Måhända var det just denna tillväxt i Bo Jonssons makt som vållade
den misshällighet mellan honom och konungen, hvilken, såsom redan blifvit
omtaladt, bilades vid konungens besök på Gripsholm i september 1383. I
det yttre var derefter förhållandet „odt; när konungen i april följande år
bröt upp för att anfalla Danmark, var Bo Jonsson med, men att det goda
förhållandet icke sträckte sig längre än till ytan, synes af det testamente
som drotsetenf vid tanken på krigets faror, uppsatte under ett besök i
Vadstena. Han öfverlemnar i händelse af sin död alla sina förläningar och en
del af sina gods åt tio personer, hvilka skulle sköta dem, till dess de betalat
all den skuld, i hvilken Bo hade kommit för rikets räkning. Med dessa län
skulle hans arfvingar icke få taga minsta befattning. Så angelägen var han,
att denna hans bestämmelse skulle ega bestånd, att han utsåg vikarier att
inträda, i händelse någon af de tio ursprungliga »testamentarierne» aflede.

Krigståget blef icke af lång varaktighet. Konung Albrekt intog
Laholms hus, men när den danska hären nalkades, drog han sig tillbaka. Den
förlust danskarne ledo genom denna framgång å den svenska sidan ersattes
rikligen deraf, att följande året återföllo till Danmark de fyra slotten vid

1 Inskriften Moncta lvbicens[isl — eivitas imperial[is] (Lubecks mynt — riksstad).

Google

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhsh2/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free