Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margareta möttes på hansedagen i Ltibeck den 13 juli 1386, hvarest
förhållandet mellan Sverige och Danmark var på tal, utan att det, så vidt vi veta,
ledde till något resultat.
När konung Albrekt derefter återkom till Sverige, hade Bo Jonsson
efter några dagars sjukdom aflidit. Han hade med stor högtidlighet jordats
i midten af Vadstena klosterkyrka den 25 augusti 1386. De tio, åt hvilka
han hade lemnat sina län, voro iinköpingsbiskopen herr Nils Hermansson
och strengnäsbiskopen herr Tord, herrar Karl Ulfsson (sparre), Birger
Ulfs-son (lejon), Erik Kettilsson (konung Magni och konung Håkans marsk i
deras svenska område) (fig. 100), Sten Bengtsson (bjelke) och Erengisle Nilsson
(natt och dag på längden) (fig. 101) samt väpnarne Ulf Jonsson (blåätten)
(tig. 102), Sten Bosson (natt och dag) och Karl Magnusson (örnefot).
Suppleanter voro: herr Knut Karlsson (herr Karls till Tofta son), herr Ture
Bengtsson (bjelke), Algot Magnusson 11 re sjöblad), herc.Jiefcfcil Jonsson (lama), Tord
100. Herr Erik Kettilssons
sigill.
101. Herr Erengisle
Nilssons sigill.
102. Väpnaren Ulf Jonssons
sigill.
Konungen ville icke släppa ur händerna det tillfälle som nu erbjöd sig
att erhålla makten i sitt rike. I september 1386 kallar han till sig Bo
Jonssons testamentarier, med undantag af herr Erik Kettilsson, på det de skulle
framlägga bevisen för sin rätt till de län de å Bos vägnar innehade;
forhallandet var så fiendtligt, att konungen i sitt kallelsebref behöfde
tillförsäkra dem frihet till person under besöket samt under vägen till och från
honom. I juni månad 1387 utfärdades i samma syfte ett nytt lejdebref.
Konungen hade då åtagit sig förmynderskapet för Bos enka och barn samt
uppträdde å deras vägnar mot testamentarierne och deras anspråk att
förvalta den aflidne drotsetens många län. Vid samma tid bemyndigar han
Bos fogde på Åbo hus, Jäppe djeken, en i Finland mycket omtyckt man, att
bibehålla sin post, med skyldighet att hålla slott och län enkan (och
konungen) eller testamentarierne till handa, allt efter som utslag faldes af de
skiljedomare som skulle afgöra tvistefrågan. Men antingen ändrade konungen helt
hastigt tanke eller var detta bref utfårdadt allenast för skens skull, ty redan
två dagar senare gaf han Jäppe djeken, utan att dervid talas med ett ord
om skiljedomame eller deras utslag, fullmakt att öfvertaga länet för enkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
