Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6. Ölands;
7. Tiohärads, som bestod af Värends fem, Njudungs två och
Finvedens tre härad;
8. Yestgöta, som jemte Vestergötland, till hvilket hörde Mo härad
på gränsen mot Östgöta och Tiohärads lagsagor, omfattade Dal, hvartill denna
tid räknades äfven Nordmarks härad;
9. Yermlands; och
10. Österlands eller Finlands, som år 1435 delades i en nordlig och
en sydlig lagsaga.
Stiften voro:
1. Upsala eller erkestiftet, innefattande Upland med Stockholm och
Gestrikland, Norrland och Jemtland;
2. Linköpings, innefattande Östergötland, Kalmar län och hela
Småland utom Värend, samt Öland och Gotland;
3. Skara, innefattande Vestergötland, Dal och Vermland;
4. Yesterfts, innefattande Vestmanland och Dalarna;
5. Strengnfis, innefattande Södermanland och Nerike;
6. Yexiö, innefattande Värend; och
7. Åbo, innefattande Finland.
Stiftsindelningen bibehöll naturligtvis fortfarande sin fulla giltighet,
men lagsagorna förlorade småningom sin betydelse. Den urgamla folkliga
indelningen vek småningom för den från konungamakten utgående indelningen
i fögderier. Dessas gränser voro dock icke varaktigt utstakade, utan vidtogos
ganska ofta förändringar med afseende på de områden, som lades under de
olika fogdame. Det har derför varit omöjligt att på kartan fig. 106 och 107
införa fögderiernas eller länens gränser.
Öland var visserligen ett eget lagmansdöme, men synes likväl hafva
stått i ett visst sammanhang med Östgöta lagsaga. Landet var bördigt längs
stränderna, det hade mera skog än nu, och bergslätten i det inre gaf bete
åt stora fårhjordar. Också tillverkades å ön en myckenhet ylletyg; vadmal
utgjorde der ett lagligt betalningsmedel jemte silfver och penningar. Flere
af öns större gods hade i äldre tid tillhört stormansättema, men regenterne,
i synnerhet drottning Margareta, sökte inköpa för kronan så många som
möjligt. Landet lydde under fogden på Borgholms hus.
Den närmaste betydande handelsstaden var Kalmar (Kalmarne), hvilken
under unionstiden ofta användes som ort för de stora rådsförsamlingarna.
Stadens borgare voro till största delen tyskar. Der funnos kyrkor, två kloster, ett
»eländahus» (hospital), helgeandshus, skola o. s. v. Den med en mur omslutna
staden låg i sydvest från den nuvarande, helt nära det fasta Kalmar hus.
Under detta slott låg ett vidsträckt län, lika stort som det nuvarande
larnls-höfdingdömet, om vi frånräkna Öland och Tjust. De inre delarna bestodo
förnämligast af obanade skogar — i den nu folkrika Madesjö socken, som for
närvarande eger en köping och genomstrykes af jernväg, upp emot
värends-gränsen, fans ännu mot slutet af förra århundradet ingen körväg — men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
