Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken talrika pilgrimer samlades för att bedja vid den heliga Helenas graf,
och slutligen öfver Hökensås till Hjo (Hio), hvarest man kunde fa båt for
att fara öfver till Hästholmen eller Vadstena. Från Skara gick äfven en
väg öfver Tiveden till öfre Sverige och en annan uppåt Vermland öfver
Amnebro, hvarest marsken herr Erik Kettilsson Puke på 1360-talet anlade
fästet Amneholra (eller Agneholm), der han bodde som höfding öfver
Vermland. Vid Venerns strand fans ingen stad förr än Lidköping (Lidaköpung)
år 1446 erhöll privilegier; vid sjön lågo i öfrigt Forsholms fäste, vid norra
ändan af Kinnekulle (Kindaberg), samt ute på Kållands (Qualdins) ö
skarabisko-parnes slott Leckö (Läckia), som mot slutet af 1400-talet blef starkt befäst.
Vermland (Värmaland) hade en god* bygd vid stranden af Venem och
i några floddalar. Längre in lifnärde man sig af jagt och boskapsskötsel. 1
trakten af det nuvarande Filipstad låg Vermlauds berg, hvarest man idkade
osmundssmide. Vid gränsen mot Vestergötland låg, som redan är sagdt, i
Gull-spångselfven (Amnelfven) Amneholm, vid Klarelfvens (Tingvallaelfvens)
mynning landets] hufvudort Ting valla, der Karlstad nu ligger; i vester låg
Edsholms slott. En väg gick ifrån Amnebro till Edaskog och mot Norge.
Längs Klarelfven gick en annan väg till Norge, hvilken plägade följas af
pilgrimerne som vandrade till den helige Olafs graf i Nidaros.
I det mellersta Sverige var vid denna tid obestridligen Stockholm den
vigtigaste #orten. Också var läget ypperligt, just på den punkt der tvenne
landskap, Upland och Södermanland, och der tvenne vatten, Mälaren och
Östersjön, möttes. Helt naturligt kom Stockholm derför att blifva
förmedlaren mellan mälarstädernas handel och utlandet; i följd icke af
omständigheternas naturliga fogande, utan af medeltidens handelspolitik utsträcktes
Stockholms förmynderskap till samtliga städer vid Bottnen.
Den ursprungliga staden, hvad vi nu kalla staden inom broarna, började
blifva för liten. Stadsmurarna gingo af gammalt längs insidorna af
öster-och Vesterlånggatorna, men man hade redan bygt intill deras inre sida och
utanför dem, på sluttningarna ned mot vattnet. I det inre voro tomterna
små. Invid Söderport fans ett torn, ämnadt att försvara staden mot en öfver
Söderbro framträngande fiende. Icke långt derifrån låg det kloster, som
konung Magnus Eriksson bygt åt dominikanerne eller svartbröderne, hvilka
gåfvo namn åt Svartbrödragatan, den nuvarande Svartmangatan, hvilken
ledde förbi den heliga Gertruds gilles hus, i hvilket ofta stadens råd och äfven
herredagar samlades, till Stortorget med dess kåk till brottslingars
afetraf-fande, framför början af Kåkbrinken, och med dess lifliga handel. I
bakgrunden låg rådhuset, inklämdt mellan andra bygnader, der nu börsen står. Inom
staden fans allenast en kyrka, den åt handelns beskyddare den helige
Nikolaus invigda stadskyrkan. Stadens norra hufvudport låg vid nuvarande
Mynttorget; dessutom funnos flere sidoportar, såsom Skomakarporten och
Köpmansporten./ Förhållandet mellan land och vatten var den tiden icke
detsamma som nu. Nygatorna funnos icke, och om man gick utför
Gråmunke-gränden, kom man till en lång bro, som förde till gråmunkames eller fran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
