Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årsta (Arsta), som ligger invid Stockholm, tillhörde höfvidsmannen på
Stockholms hus, den aktade Hans Kröpelin. Från Nyköping gick en väg norr ut
till mälardalen, ett stycke i vester om Bo Jonssons fasta slott Gripsholm,
som af drottning Margareta inlöstes för kronan, och upp till Strengnäs
(Strängenäs), biskopsstad med domkyrka, svartbrödrakloster, två kapell och
ett hospital. Längre öster ut, i Selebo (Sylbo) härad, låg Räfsnäs, tillhörigt
Sturarne med de tre sjöbladen; norr ut, men inom samma härad, lågo
Tyn-nelsö, hvarest strengnäsbiskopame under konung Albrekts tid hade uppfort
ett fast hus, och Lagnö, som tillhör4e ätten som kallats tillbakaseende ulf,
samt ätterna Lilje och Tott. Vester ut från stiftsstaden lågo Vårfruberga
(Varfruberga) kloster för nunnor af cistercienserorden, Fiholm, som från
konung Valdemar Birgerssons ättlingar inköptes af drottning Margareta, den
obetydliga staden Torsharg (nu Torshälla), Eskilstuna, kloster för munkar
af johanniternes orden, och det befästa Sundby (Sundaby) vid östra spetsen
af Hjelmaren, hvilket en tid tillhörde blåätten.
Nerike (Närilce) var omslutet af skogar och berg, hvilka voro rika pa
malm. I norr låg Nora (Noraskoga) bergslag, i söder Nerikes stålberg; mellan
de två låg slätten som omsluter Hjelmaren, i hvilken sjö låg på en landtunga
(löksholms gods, tillhörigt ätten Natt och dag. Helt nära Svartåns utlopp i
Hjel-marens vestra ända, vid den stora vägen, som kom öfver Tiveden från
Vestergöt-land och gick till mälarlandskapen, låg af gammalt staden Örebro (Örabro), ]
med en kyrka och en skola samt ett antagligen under unionstiden anlagdt
kloster, tillhörigt karmeliternes orden; invid staden fans en vigtig fästning. Längre
bort i sydvest låg Riseberga kloster för nunnor af cisterciensernes orden.
Vestmanland (Vestmannaland) kallades under medeltiden landet mellan
Arbogaån och Sagån (Sävuström). Väg gick genom landskapets bördiga
kusttrakt, från trakten af Arboga till Vesterås och vidare till uplandsgränsen.
Arboga (Arbuga) var en icke obétydande köpstad, i hvilken bergslagens
in-byggare kunde inköpa de varor, som från Stockholm fördes ut till
mälarstäderna; här funnos tvenne kyrkor, ruiner af en tredje samt ett
gråbrödra-kloster och ett helgeandshus. Köping (Köpung), som ännu stundom nämdes
med sitt gamla namn Laglösa köpung, i sig sjelft föga betydande, hade vid
denna tid en viss vigt genom det invid staden liggande Köpings hus,
upp-fördt på 1370-talet. Dess fogde hade tidtals vestra delen af Vestmanland
(Åkerbo, Akirbo, härad) i förläning. Ibland låg hela landskapet under fogden
på Vesterås hus, anlagdt på 1390-talet. Staden Vesterås (Aros eller
Vesteraros) hade en biskopskyrka och tvenne sockenkyrkor, ett
svartbrödrakloster, skola och helgeandshus. Bland sätesgårdar kunna nämnas: Ervalla
(Ärvalla), längst bort i sydvest, som blef stamgods for en norsk ätt, som i vapnet
förde tre rosor; Ridö, i Mälaren, i söder från Vesteråsfjärden och som innehades
af riksmarskarne herr Karl Ulfsson till Tofta och herr Sten Bengtsson (bjelke)
och sedan af den senares raåg herr Sten Pedersson (stjerna), en tid marsk hos
konung Karl Knutsson; Ängsö, som innehades af Bjelkar, Oxenstjernor, Sturar
och Sparrar. Flere stora gods i kusttrakten tillhörde biskoparne i Vesterås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
