Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man i Sverige for att utbreda odlingen inom dessa trakter, som nästan helt
och hållet lågo bortom gränsen för den hedna tidens Sverige. Det dröjde
naturligtvis länge, innan det för odlingen nyvunna landet kunde indragas i
de häfdvunna administrativa förhållandena, så mycket mer som till en början
fullständig skattefrihet förunnades nyodlarne. Från svensk sida ansågs
landet intill Uleelf utgöra dess koloniseringsområde, men ehuru således den
svenska andelen af Norrbotten var den större, lades till en tid allt landet under
fogden på Korsholm i Finland. År 1441 afeöndrades från dennes län den
del af landet, som räknades till erkestiftet, och ungefär längs Torneelf gick
gränsen mellan hvad man derefter kallade Vesterbotten och Österbotten.
Birkarlarne eller lappfarame hade sina hufvudorter i Pite, Lule och
Tome och hade de olika lappområdena fördelade sinsemellan. För den
säkerligen mycket vinstgifvande handeln erlade de en ringa skatt af
gråskinn. En lappfogde var tillsatt för att mot birkarlarne häfda lapparnes rätt.
Större delen af Österland eller Finland hade enahanda natur som det
nordligaste Sverige och egde således helt ringa betydelse för landet i det
hela. I kusttrakterna hade svenska nybyggare nedsatt sig. I det inre bodde
de olika finska stammarna. I medeltidshandlingar omtalas derför helsingerätt
som motsats till finsk eller karelak rätt.
Åland (Aland) jemte kringliggande öar hade svensk befolkning och
lydde vanligen under fogden eller höfvidsmannen på Kastelholms
(Kastala-holms) hus. På Tiockakarl (nu Kökar), en ö långt bort i sydost, fans ett
gråbrödrakloster. — Det egentliga Finland, med svensk befolkning på öarua
och delvis på kusten, lydde under höfvidsmannen på Åbo (Åbo) hus; i staden
funnos den stora domkyrkan, ett svartbrödrakloster, ett helgeandshus, ett
hospital och en skola. Sydost om Åbo låg, i skärgården, biskoparnes vistelseort
Ku stö. I nordvest från staden anlades år 1443 ett birgittinskt kloeter, som
fick namnet Nådendal (Nadendal), och der invid uppväxte ganska hastigt en
stad. — Sataknnda (Satagund) hade få svenska nybyggen; fogden bodde pä
Kumo kungsgård. Nära Kumoåns mynning låg Ulfsby köping. Raumo, med
ett kloster samt en kyrka, erhöll stadsrätt år 1444. — Österbotten med svensk
bygd vid kusten låg, såsom redan är nämdt, under höfvidsmannen på Korsholm r
äfven kalladt Krytzeburg. — Tavastland (Tavestaland) låg under
höfvidsmannen på Tavastehus (Tavestahus). — Nyland med öfvervägande svensky
befolkning var fördeladt i tvenne områden; det vestra låg under
höfvidsmannen på Raseborg (Rasaborg), som hade blifvit anlagdt af Bo Jonsson,
det östra låg till en början under en fogde som bodde på Borgå (Borga)
kungsgård vid staden af samma namn, men lades sedan under
höfvidsmannen på Viborg och förenades sålunda med Karelen, landet mellan
Kymmeneelf och Vuoksen. I vestra delen, det nuvarande Savolaks, anlades
af Erik Axelsson (Tott) 1475 Olofsborgs fästning, som sedan fick namnet
Nyslott. Det sydost derifrån liggande Keksholm blef först under följande
tidhvarf vunnet åt Sverige. Vid Viborgs hus uppväxte redan under
1300-talet en stad, som hade kyrka, skola, hospital samt så väl gråbrödra- som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
