Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sända dem fiskare, så att de skulle kunna göra sig till godo den stora
fiskrikedomen i de Stockholm omgifvande vattnen, skepp för att kunna på sjön
möta vitaliebröderne, samt tio stora hundar, som skulle hjelpa till med
bevakningen.
Faror hotade från olika håll. Sjöröfvarne vågade sig ända fram till
Stockholm och voro föga vänligt sinnade mot en besättning, som ville lägga
hinder i vägen för deras yrke. De fingo äfven något medhåll, åtminstone
tidtals, af svenskame, som icke kunde fullt beqväma sig uti att se Stockholm
fortfarande i främlingars våld. Herr Sten Bengtsson (bjelke), höfdingen på
Nyköpings hus, och hans broder Ture anhöllo hos hansehärens anförare, att
tre hundra stockholmsborgare, som under Albrekts tid blifvit förvisade såsom
misstänkta för att icke vara hans vänner, skulle få återvända till sina hem
och sin
verksamhet. Vintern
mellan 1395 och 1396
uppehöll sig en
skara
vitaliebrö-der i Stockholm.
När en annan
gång
vitaliebrö-dernes begäxan
om lejd af
slotts-höfdingarne af-slogs, fingo de
hvad de begärde
af Uplands
höf-vidsmau Algot
Magnusson
(Sture), och man
befarade på slottet
att blifva helt
och hållet
instängd. Varningar fattades icke.
En dag kominer
en man och begär
att få tala med den danzigske höfvidsmannen på slottet, Albrekt Russe, och
beder honom taga väl vara på slottet, som hotades af stor fara. »Käre vän*
bad Russe, vet du något ondt vara på färde, så säg mig det.» Mannen ville
intet säga, men föll till sist på knä och lade två fingrar på en tegelsten,
sägande: »Tegelsten, jag säger dig, så sant mig Gud hjelpe och helgonen,.
Stockholm är forrådt», hvarefter han reste sig upp och med lyfta händer
förklarade: »Så sant mig Gud hjelpe, är det sant hvad jag svurit».
Hansestäderna funno sig föranlåtna att genast efter lindholmsfördraget
116. Man med jacka. Efter 117. Man med hätta. Efter
tyskt original. engelskt original.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
