Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det latinska brefvet och den korta, om än klara framställningen af
kristendomens hufvudläror torde i och for sig icke hafva verkat mycket for
lapparnes omvändelse. Men den omnämda qvinnan, hvilken liksom
drottningen hette Margareta, var så mycket verksammare i många år,
bekämpande otaliga svårigheter, men hugnad med uppenbarelser, hvadan en af
hennes gynnare, gråbrodern Filip Petersson i Stockholm, i en
rekommenda-tionsskrifvelse påminner om, huru Gud stundom verkar underbara ting genom
qvinnan, t. ex. genom den heliga Birgitta och andra heliga qvinnor.
Intresset for den lappska missionen fortlefde äfven efter denna tid. Sålunda
utfärdade konung Erik år 1419 en rekommendationsskrifvelse for en herr
Toste, som ville egna sitt lif åt lapparnes omvändelse.
Från Malmö begaf sig fru Margareta norr ut, såsom det synes, sjövägen.
Yid den tid då Öretinget hölls, tyckes hon hafva varit i Kalmar, hvarest
Snakenborgarne trädde på hennes sida, och i slutet af oktober (1389) deltog hon
i herredagen som hölls i Söderköping. Der åtog man sig, såsom redan blifvit
omtaladt (s. 129), en dryg skatt, som skulle utgå i början af följande året
och drabbade så väl frälset som de ofrälse. I en särskild kungörelse
uppmanar Margareta, Sveriges och Norges drottning samt Danmarks rätta
arf-vinge och furstinna, fogdar och andra embetsmän samt allmogen i det norska
landskapet Jemtland att respektera upsalaerkebiskopeus rätt och hans
kyrkas gamla privilegier. Bo Jonssons fogde på Tavastehus uppmanades att
öfverlemna sitt fögderi till drottningens fogdar på Åbo
hus och Raseborg. Slutligen medgåfvo herrarne, att
drottningen finge pantsätta kronogods, till och med
up-sala-öds-gods, dock inga slott eller murade fästningar, for
att åstadkomma en summa af 10 000 mark silfver
(ungefär 3 V* millioner kronor), som hon skulle af tacksamhet,
för det Gud låtit henne blifva herskarinna i nordens tre
länder, och till lisa för den nöd de andliga stiftelserna lidit
under kriget, lemna till de svenska kyrkorna och klostren.
Hon hade redan tidigare, så väl i Danmark som i Norge,
visat sig storartadt frikostig mot de andlige.
Senare på året besökte drottningen sin fostersyster Ingegerd
Knutsdotter (hertig Bengts brorsdotter), hvilken föregående år hade blifvit abbedissa
i Vadstena. Adventssöndagen invigdes två norska qvinnor, en prest och en
lekman, och öfvervars den högtidliga akten af drottningen, biskopame i
Linköping, Strengnäs, Vesterås och Vexiö samt en mängd stormän. Två dagar
derefter utfärdade drottningen ett skyddsbref för klostret med all dess egendom.
Mellan stormännen och drottningen fortfar förhållandet att vara det
bästa. Herr Erik Kettilsson Puke, hennes mans och svärfaders trofaste
tje-nare, är hennes marsk, herr Sten Bengtsson är hennes höfvidsman föi
krigs-rörelserna, som nu voro i främsta rummet riktade mot Stockholm. Han
synes hafva tagit till högqvarter Almarstäk. Under honom fördes befälet af
väpnaren Algot Magnusson (tre sjöblad), som år 1392 var höfvidsman på Öre-
121. Herr Abraham
Bro-derssous sigill (tjurhnfvud).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
