Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stående borgensmän. Derest städernas sigill fordrades, ville han icke hafva
något med underhandlingarna att göra. Behofvet af penningar blef dock
allt för trängande. I maj 1399 qvitterade konung Albrekt de tio tusen
nob-lerna och åtog sig de redan nämda förpligtelserna, hvarjemte han skulle
ersätta allt hvad orden utgifvit för fästningsarbeten och dylikt på ön, och skulle
konungen jemte hans brorson hertig Johan, hvilka gemensamt utfärdade
förbiu-delser, med härsmakt ’’jelpa orden mot alla dem, som ville från denna taga ön.
Det sista stadgandet kan icke gerna vara riktadt mot någon annan än
drottning Margareta, som hade allt skäl att vara missnöjd och ej heller dröjde
med att visa det. Redan föregående året var fred öfverenskommen mellan
orden och de tre nordiska rikena, men när fördragshandlingarna i juni 1399
voro färdiga till utvexling, blef denna icke verkstäld; urkunden, som
utfärdades å de nordiska rikenas sida, ligger ännu i dag i danska geheimearkivet,
ordens exemplar ligger i arkivet i Königsberg. Om hösten fordrade
drottning Margareta, att ön skulle till henne utlemnas. Högmästaren svarade
undvikande. Han erkände väl drottningens rätt till ön, men ville före dennas
öfverlemnande hafva fått af konung Albrekt de summor, som denne hade
åtagit sig att betalå; Albrekt deremot gjorde allt hvad han kunde för att
draga ut på tiden och klagade öfver, att man ville beröfva honom hans arf.
Äfven hansestädernas hjelp påkallades vid underhandlingarna, utan att detta
likväl ledde till frågans lösning.
Det var midt under dessa forhandlingar som helt plötsligt den falske
konung Olaf uppträdde i Preussen, sägande berättelsen om sin död vara
uppdiktad och styrkande sin uppgift genom att anföra en mängd detaljer af
drottning Margaretas enskilda lif, hvilka ingen, som icke tillhört hennes
närmaste omgifning, gerna kunde känna. Norska sjöfarande förklarade sig
igenkänna sin konung, och bedragaren begaf sig till Danzig, hvarest han höll
hof och sände till fru Margareta en härold med uppmaning att hon skulle
till honom öfverlemna rikena. Drottniugen, som just då skulle skicka ett
ombud till Preussen, sände danske riddaren Folmar Jakobssen, i hvars annar
konung Olaf hade aflidit, och afsände dessutom till orden en utförlig
redogörelse för omständigheterna vid konungens död, huru hans lik balsamerades
och huru det med obetäckt ansigte var utstäldt till allmänt beskådande, samt
anhöll, att pretendenten skulle till henne utlemnas. Detta skedde äfven. Han
bevisades vara en bedragare, hvilken genom modern, som varit i drottningens
tjenst, hade fått så god reda på hennes förhållanden, och blef i slutet af
september 1402 lefvande bränd utanför Falsterbo.
Underhandlingar beramades, uppskof begärdes af orden och beviljades,
en hansedag hölls i Kalmar i augusti 1403 utan att kunna bringa saken till
slut. Drottningen förklarade då, att om saken icke hade blifvit afgjord på
fredlig väg före den 11 november, skulle hon begynna fiendtligheter.
Några dagar efter den 11 kom den svensk-danska hären till Gotland,
anförd af höfvidsmannen på Kalmar hus herr Abraham Brodersson, hvilken
dock temligen snart vände åter, och herr Algot Magnusson (af stureätten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
