Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre sjöblad i vapnet); i deras följe befunno sig Otte von Peccatel och Sven
8ture, sedan vitaliebrödernes tid väl bekanta med Gotland. Några fästen
uppfördes på landsbygden, som sannolikt gaf sig utan synnerligt motståndr
och den 25 januari 1404 börjades belägringen af Visby, hvars preussiska
besättning icke var synnerligen stor. Efter en månad kunde en stormning
företagas, hvilken dock slogs tillbaka, hvarefter belägringen upphäfdes. Man
kan häraf inse, huru vanmäktiga medeltidens belägringar voro mot nutidens.
Visby stadsmurar äro bygda på bara marken, vare sig denna består af klippa
eller jord, utan några grundvalar, så att en stark artillerisalva skulle nästan
blott genom lufttrycket kunna fålla sträckor af murarna.
I mars 1404 kom den preussiska hären öfver till ön, anförd af
högmästarens broder Ulrik von Jungingen. Den landsteg vid Slite och började
genast belägringen af fästet, som drottning Margaretas folk hade uppfört
derstädes. Besättningen - var allenast 150 man stark, men den tillbakaslog
tre stormningar, som kostade tienderne 700 man.
Preus-same afbidade nu förstärkning, efter hvars ankomst deras
styrka uppgick till femton eller sexton tusen man — en
stor styrka för denna tid, dertill försedd med blidor och
kanoner. En vecka varade beskjutningen. Den
svensk-ilanska besättningen insåg omsider, att fästet ej kunde på
längden försvaras, och afslöt ett stillestånd på några veckor,
tor att fa tid att meddela sig med drottningen och höra
hennes vilja, men måste deqemte förbinda sig att genast
nppgifva fastet, som inom några dagar skulle nedbrännas
med alla bössor och blidor och alla armborst utan strängar.
Den boskap, som man under förväntan af en belägring hade samlat, skulle
återställas till egarne. Vilkoren voro hårda, men skilnaden i styrka var så
stor, att man icke kan för kapitulationen yttra ett tadlande ord mot
besättningen, till hvilken hörde, bland andra, svenska riddarne Algot Magnusson (tre
sjöblad), som hade befälet, Magnus Sture, som i vapnet förde ett gumshufvud, och
Knut Uddsson (af vinstorpaslägten, fig. 125) samt de svenska väpnarne Sven
Sture, Sven Pik och Konrad Nipertz. Från drottningen kom intet svar, och
hennes afsigt att sända förstärkningar gjordes om intet genom den preussiska
flottan. Likväl fortsattes kriget, till dess ett stillestånd den 1 juli afslöts för
längre tid, hvilket inom kort stadfästes af drottningen och konung Erik.
Frågan om Gotland skulle afgöras på underhandlingarnas väg. I november
U05 förmåddes konung Albrekt att mot en penningsumma afstå Gotland till
konung Erik och hans afkomlingar samt de tre nordiska rikena. När ryktet
derom kom till Visby, vände sig stadens inbyggare till högmästaren med
förklaring, att de gerna ville stanna under ordens herravälde, men då detta icke
kunde låta sig göra, öfverlemnades ön i juni 1407 af Ulrik von Jungingen,
hvilken under tiden hade efterträdt sin broder som högmästare. Den
fästning, som orden hade börjat uppföra i utkanten af staden, inlöstes af konung
Erik med 9 000 nobler och åt gutame lofvades fullkomlig frihet för alla efter-
125. Herr Knut
Uddssons sigill
(vinstorpa-iittens sköldemärke).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
