Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjelp i försvarskrig, och genom Polen, med hvars konung han tidigare hade
slutit förbund, kommit till Ungarn, hvilket land han dock synes hafva lemnat,
redan innan domen faldes. Målet för hans fard, företagen under så kritiska
omständigheter i hemmet, var Jerusalem. I Venezia inskeppade han sig i
förklädnad, men hans vistelse i det heliga landet blef icke långvarig, ty man
lär från Konstantinopel hafva sändt underrättelser till Jerusalem, att en
pilgrim vore ditkommen, hvilken var herre öfver trenne konungariken och som
derfor kunde lemna, i fall man lyckades fö honom i sitt våld, en ansenlig
lösepenning. Konungen underrättades om den fara som hotade honom och
måste dyrt betala för underrättelsen. I början af år 1425 kom konung Erik
åter till norden och fann då sin motståndare, trots kejsarens dom och försök
att få denna verkstäld, i obestridd besittning af Slesvig. Åter utskrefs en
här från de nordiska länderna. Konungen belägrade Slesvig och hans hopp
om framgång var ganska stort, men en flotta, som skulle bringa honom
lifs-fömödenheter och de krigsmaskiner, som borde göra honom viss om segern,
uppbragtes af vitaliebrödeme, som holsteinarne hade dragit på sin sida, och
knapt hade den nya flotta, som ofördröjligen blifvit utrustad, brutit sig väg
fram till Slesvig, hvilket nu böljade belägras äfven från sjösidan, förr än
hanse-städerna förklarade krig. Konung Erik upphäfde genast belägringen och
drog sig tillbaka, men behöll dock trupperna hos sig. I december drog
drottning Filippa, åtföljd af erkebiskopen af Upsala, öfver till Sverige, och det
danska rådet, församladt i Kjöbenhavn, sände med henne en skrifvelse till
det svenska, med tack för vänskap och kärlek och mycket godt och
enkanne-ligen för den troskap, godvilje och vänskap som det bevisat konuugen och
danskarne nu senast genom undsättning, vidare med underrättelse om
hanse-städemas krigsförklaring och om danskames beslut att försvara sig och
slutligen med bön, att svenskame ville vara af samma sinne, »på det vi må undgå
och slippa sådant högmod och träldom som städerna ämna oss alla».
Det följande årets (1427) strider blefvo mindre ogynsamma för konung
Erik äu man kunde hafva väntat. Grefve Henrik belägrade Flensborg och
en stark hanseatisk flotta, som härjande hade farit fram genom Öresund,
hade från sjösidan instängt staden, hvars danska besättning försvarade sig
tappert. Vid en nattlig, oförvägen stormning stupade den tappre grefve
Henrik och konung Erik miste härigenom en af sina farligaste motståndare.
Hanseflottan vände genast åter och Flensborg var räddadt. På högsommarn
samma år lopp hansestädernas stora flotta åter ut. Den dansk-svenska flottan
låg vid Kjöbenhavn, afbidande de två stora handelsflottor, som vid denna tid
skulle passera Öresund, den s. k. preussiska flottan, som förde
östersjöländernas handelsvaror till Vesterhafvet, och den s. k. biscayaflottan, som från
Spanien, Frankrike, England och Nederländerna förde kostbara varor till
städerna vid Östersjön. Det var af yttersta vigt för hansestäderna, att dessa
två handelsflottor kommo utan skada genom Öresund. Hanseflottan, anförd
af den liibske borgmästaren Tidemann Steen, var ganska ansenlig,
besättningen säges hafva uppgått till 8 000 man, de tyska skeppen voro så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
