Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anstälda rättegången, hvarvid han en gång utbrast: »Om icke min dom star
fast, så är jag villig att mista lif, själ och ära, jemväl all Upsala
domkyrkas egendom och mina vänner med deras egodelar», ett yttrande som så
mycket mera fortröt domkapitlet i Upsala, som erkebiskopen verkligen hade
f3r sina personliga behof användt en del af erkebiskopsstolens gods.
Klagomålen mot herr Jöns vid rådsmötet i Kjöbenhavn voro så stora, att konungen,
om hvilken for öfrigt upsalakapitlet i sin besvärsskrifvelse uttalar sig på det
vördnadsfullaste sätt, befalde honom att uppehålla sig hos erkebiskopen i Lund,
till dess påfvens utslag i den ofvan omtalade äktenskapsfrågan hade kommit
Men herr Jöns, som förmodligen icke stod på den vänligaste fot till sin
medbroder å Lunds erkebiskopsstol, mot hvars anspråk på primatet öfver den
svenska kyrkan han år 1415 hade protesterat, anhöll att få stanna hos
konungen, från hvilken han likväl efter någon tid, trots alla gifna försäkringar,
afvek, hvarpå konungen, förbittrad öfver hans trolöshet, anmodade domkapitlet
i Upsala att öfvertaga vården af domkyrkans gods och från dem skilja de
dåliga förvaltarne som erkebiskopen hade tillsatt, öfver allt detta klagade
erkebiskop Jöns hos påfven, föregifvande sig i flere år hafva skött stiftet på
ett berömligt sätt, undervisande folket genom sitt lefveme och sina goda seder,
under utöfning af en kyrkofaders pligter och under afhållande, så vidt den
menskliga naturens bräcklighet sådant medgaf, från alla laster. Domkapitlet,
i sitt yttrande, hade helt annat att säga: kyrkans underlydande hade han på
det hårdaste förtryckt, och utsugit, af stiftets presterskap hade han utkräft
alldeles oskäliga summor, sin kyrka hade han utarmat och sitt embete
förnedrat; han hade för öfrigt genom sjelfva sina handlingar dragit öfver sig
bannlysning utan att genom botgöring söka frigörelse derifrån, såsom när han
hade låtit i Stockholms dominikanerkloster, tvärt emot ordens privilegier,
gripa och till blods piska en prestman, som hade anklagat honom inför påfven,
hvarefter han lät under fortsatta misshandlingar släpa honom genom
Stockholms gator, eller när han under besök i upländska prestgårdar hade tillåtit
sig hvaijehanda öfvervåld. Flere klagomål yppades under tiden, och då
omsider tvistefrågan afgjordes under konung Eriks besök på Rönö i september
månad 1421, afstod herr Jöns från sitt embete, men fick på förord af
erkebiskopen i Riga, som påfven hade utnämt till domare, taga med sig alla de
kostbarheter han vid tillträdet af sitt embete hade egt och sedan dess for
egna medel hade anskaffat, och skulle domkapitlet lemna honom en summa
af 300 engelska nobler, med vilkor att han skulle betala sina skulder sjelf,
samt sedermera ett årligt underhåll af 400 rheinska floriner (1600 mark
svenska penningar), till dess han aflede eller finge ett annat stift.
Herr Jöns fick verkligen några år senare ett annat stift, men huru vida
denna ersättning var i hans smak, torde man få lemna derhän, ty stiftet var
Island och isländingarne voro ingalunda så tålsamma som inbyggame i Sveriges
erkestift och deijemte vida mindre angelägna att, när de skulle skaffa sig rätt,
iakttaga lagens formaliteter. Han blef af de förbittrade isländingame gripen,
insydd i en säck och dränkt år 1433.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
