Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upsala domkapitel hade icke af allt detta lärt sig att frakta för konungens
ingripande i biskopsvalen, i strid mot den kanoniska lagens föreskrifter. När
efterträdare skulle utses efter herr Jöns, utsago domkapitlets medlemmar tre
personer, biskop Magnus i Åbo, herr Nils Ragvaldsson, kanik i Linköping och
Strengnäs, och konungens biktfader broder Johannes Håkansson i Vadstena
kloster, och bådo de konungen att af de tre taga den honom syntes bäst. Han
bestämde sig då för broder Johannes, som i tio år förestod erkestiftet. Han
tecknas af en något senare författare som »from, blygsam, klok, sedig i sina
gemingar, men äfven rådgod i allt som förekom, han hade lätt att finna
lägliga svar och råd, hade ock ett stort inflytande öfver konungen». När
broder Johannes hade aflidit år 1432, ville konung Erik å nyo tillsätta
erke-biskop. Han skref till domkapitlet: »Käre vänner, nu göres det stor nytta
och behof, att I och Vi fullt grannliga tänka på, hur vi må få en god, hedern
lig dandeman till erkebiskop, derpå ligger for oss alla väl makt uppå.» Han
ber dem derefter utse till erkebiskop biskop Tomas i Strengnäs, som konungen
visste vara en fullt hederlig man och som kunde vara riket och kyrkan till
heder och mycken nytta. Ville kapitelsmännen göra detta, skulle konungen
vara dem och. kyrkan mycket nådig, men ville de icke, skulle han veta att
rada för rikets och kyrkans bästa.
När detta bref anlände till Upsala, hade kapitlets ledamöter redan gjort sitt
val i full öfverensstämmelse med den kanoniska lagens föreskrifter; de hade
valt domprosten magister Olof, fodd inom stiftet samt känd för lärdom, allvar,
lagkunskap, klokhet och vältalighet. De underrättade konungen om denna
sin åtgärd och de sade sig hafva så mycket hellre vidtagit denna, som den
framlidne erkebiskop Johannes hade sagt dem, att konungen icke ville göra
något intrång på kyrkans frihet. Detta afvände icke konungens vrede; han
ville till erkebiskop insätta en af sina hofprester Arend (Arnold), hvilken
han ungefär samtidigt hade försökt göra till biskop i Bergen, ehuru han
som sådan aldrig erkändes af de kyrkliga myndigheterna. I en skarp
skrif-velse förehöll han kapitlet dess tilltag, det hade brutit mot rikets ärliga
stadga och skäliga sedvana, dess pligt hade varit att uppföra tre personer på
förslag och sedan låta konungen af dem utse den som syntes honom mest
passande; nu hade de visat konungen stor sidvördnad, så mycket mera som
magister Olof hade omedelbart efter valet rest ut till påfvehofvet for att
vinna stadfastelse, utan att bry sig om att dessförinnan göra konungen sin
uppvaktning.
Tvisten om erkebiskopsvalet fördes med mycken ifver å båda sidor.
Konung Erik fick af erkebiskopen i Lund och de danska biskoparne ett intyg,
att domkapitlen af gammalt hade uppsatt forslag och konungen derefter nämt
en af de tre foreslagne; han påstöd, att man icke kunde på erkebiskopsstolen
uppsätta någon som icke var riksråd, och han anförde som skäl för sitt
fasthållande af hvad han ansåg i detta fall vara lag och sed, att under
konungens frånvaro förde erkebiskopen af Upsala regeringen i Sverige.
Konungen kunde derför icke låta hvem som helst erhålla detta maktpåliggande
Google
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
