Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köln o. s. v., låg det nära till hands att fråga: skola vi icke älven i norden
kunna få en egen högskola? Konung Erik gick år 1419 in till påfven med
en anhållan att få vid någon katedralkyrka i sina riken anlägga en högre
undervisningsanstalt. Påfven gaf sitt bifall, men, förmodligen i följd af det
obehag som teologie professorerne på kyrkomötena vållade hans maktanspråk,
med det vilkor att vid det nya läroverket icke finge undervisas i teologi. Af
konung Eriks högskola vardt ingenting, men tanken på en sådan utdog icke
i norden. År 1438 gaf det svenska riksrådet anslag åt en magister Anders
Bondesson, på det han skulle »årligen hålla läsning i Upsala, som en mästare
i de med privilegier försedda högskolorna plägar göra», och nar han icke
ville dermed fortsätta, skulle en annan sättas i hans ställe, så att denna
läsningen kunde uppehållas till evig tid. Rådets åtgörande i denna sak
godkändes af konung Kristofer år 1444, och tre år tidigare (1441) hade på ett
svenskt kyrkomöte fattats det hedrande beslutet, att erkebiskopen och alla
hans biskopar skulle arbeta för upprättandet af en högskola eller, som det
den tiden hette, ett »studium generale». Ändock dröjde det till den äldre
herr Sten Stures och erkebiskop Jakob Ulfssons dagar, innan Sverige fick ett
universitet.
Yår tid godkänner ingalunda allt det, som 1400-talet ansåg vara
betydliga framsteg till ett bättre kyrkligt lif; vi få dock icke för villfarelsernas
skull förbise den varma och innerliga fromhet som åtminstone ofta låg bakom
de yttre gerningarna. Man gjorde synnerligen mycket för gudstjensten. Nya
kor bygdes, nya altaren uppsattes, vid hvilka gudstjenst hölls och mässor
skulle sjungas »i tidhvarfvens tidhvarf», penningar gåfvos till ljus som
alltid skulle brinna i kyrkan att beteckna fromheten som icke slumrar ens
då, när kyrkan är sluten för menigheten, och gifmildheten sporrades genom
löften om aflat. Nya fester infördes. Den heliga Anna, jungfru Marias
moder, var denna tid ett älsklingshelgon. På det svenska biskopsmöte af år
1417 som skulle reformera kyrkan påbjöds, att hennes fest skulle firas den 9
december. Stiftelser till hennes ära började göras; drottning Filippa lät i
Vadstena klosterkyrka bygga ett åt henne helgadt kor, i hvilket den ädla
drottningen sedermera fick sin grafplats. Från påfven utgick år 1433 ett förnyadt
påbud, att man allestädes skulle med stor högtidlighet fira Kristi heliga
lekamens dag (andra torsdagen efter pingst), och inom detta tidhvarf (1389—1434)
begynner i Stockholm blomstra helga lekamens gille1, som blef stadens allra
förnämsta. Sina fränders död firade man, dem och sig sjelf till andlig båtnad,
medelst årsbegäugelser (anniversarier), för hvilkas hållande man till kyrkan
skänkte ofta ganska betydande penningsummor eller jordagods. Ingen gick
i detta afseende så långt som konung Erik. När hans gemål hade aflidit
(1430), stiftade han till minne af henne, »som alltid intill hennes död hade
bevisat sig troget och ärligt mot honom», en gudstjenst i Vadstena stadskyrka
och gaf för sådant ändamål en summa af 1100 svåra engelska nobler, för
hvilken man skulle inköpa frälsegods. Utom kyrkoherden, som hädanefter
1 Gillet omtalas första gången Ir 1393, men var sannolikt stiftadt något tidigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
