Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna bildprakten öfverdrifven eller sökt. Han skildrade äfven på vers den
heliga Birgittas ocli den helige Botvids lefnad och verksamhet; denna
hans-Historia sancti Botvidi1 gifver oss rätt att räkna författaren som en skald
af ganska framstående förtjenst.
Nils Hermansson, född i Skeninge, graduerad i Orleans, kanik i
Up-sala, sedan erkedjekne i Linköping och sist biskop derstädes 1374—1391
(fig. 162), var en af den svenska kyrkans mest framstående män. Nitisk soi»
sitt stifts herde och intagande en så framstående plats bland stormännen, att
Bo Jonsson nämde honom till en af sina testamentarier, var han likväl
ickeen man, som lät sig blindt ledas af sitt verksamhetsbegär. Han såg med
sorg den nöd som tryckte och de faror som hotade fosterlandet och mätte
med bäfvan sin kraft för att se, huru vida
skyddsmur för Herrans hus». Den
sjelfpröf-ning han underkastade sig gjorde honom
försagd och han stängde sig till en tid inne,
hängifvande sig åt fasta, vakor och böner
samt åstundande att kallas hädan. Ur deuna
sin ensamhet ryckte han sig, när fru
Katarina Ulfsdotter kom till hemmet med sin
moders jordiska qvarlefvor; det är redan
berät-tadt (s. 84), med hvilken högtidlighet biskop
Nils mötte henne och helgonets likfärd. När
festligheterna i domkyrkan voro lyktade,
före-höll fru Katarina biskopen vådorna af hans
missmod och öfvermåttet af hans srjelfplågeri,
och styrkt af hennes ord vände han åter till
stiftsstyrelsen och till kampen för sitt lands
bästa. Afven han uppträdde som författare.
Enligt inskriften på hans grafsten i
Linköpings domkyrka (fig. 163) tecknade han den
heliga Annas och den heliga Birgittas historier
i ett högtidligt språk (förmodligen i hymner)
och skref med frejdad penna Ansgars
lefnads-teckning. Yi hafva redan sett, att man vid denna tid med mycken ifver
omfattade den heliga Annas dyrkan. Märkligast af allt detta är dock, att
han skref (eller öfversatte) den helige Ansgars lefverne, ty detta visar med*
hvilken förkärlek han — liksom många den tiden — sökte i ljuset framdraga
de bästa af den svenska kyrkans minnen. På tanken att i det svenska folkets
medvetande återkalla hågkomsten af Ansgar måste han hafva kommit under
fortgången af sina vidsträckta studier, ty minnet af Sveriges förste apostel
tyckes den tiden hafva varit i landet utplånadt.
För denna förkärlek för den fosterländska forntidens minnen kunna ännu 1 2
1 Tryckt i Scriptores rerum suecicarum medii ævi. T. II (1828).
2 Sigillum Nicholai dei gr[aci]a cp 1 [scopi] 1 incopen[sis].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
