Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tan såg sitt välde så allvarligt hotadt, icke hade funnit för godt att vidtaga
några åtgärder för att gifva Sverige en ordnad styrelse. Arboga riksdag
visade sin angelägenhet att vinna en sådan icke allenast genom att utköra en
höfvidsman for hela riket, utan ock genom att, efter gammal sed, tillsätta
höfvidsmän i hvart landskap. Engelbrekt öfvertog ledningen af landets öden
och sörjde äfven för andra ärenden än försvaret mot Erik; han försökte vid
denna tid att vid Telge gräfva en graf så djup, att skepp skulle kunna på
denna väg fördas mellan Mälaren och Östersjön, hvilket vackra företag det
dock icke lyckades honom att fullborda. Hans tanke blef icke förverkligad
förr än i vårt århundrade.
Engelbrekts välde blef dock icke länge betryggadt. Hans Kröpelin och
en preussisk ordenskomtur, Henrik von Althaus, ville på allt sätt förebygga
en afgörande brytning, öcli de underhandlade i början af februari i Sigtuna
med Engelbrekt och svenskarne, som förklarade, att de ville nöja sig med Erik,
allenast han ville låta Sverige få hafva sin goda rätt okränkt. Med detta
besked redo Kröpelin och komturen till Danmark, hvarest de underhandlade
med konungen, med den påföljd, att denne, efter
samråd med det danska riksrådet, bestämde, att ett
förlikningsmöte skulle snart hållas i Halmstad.
Under tiden utfärdade å svenska rådets vägnar
erke-biskop Olof, som nu hade återkommit till Sverige,
biskop Knut, herr Nils Erengislesson och hans son,
väpnaren Erengisle, herr Bengt Stensson,
Engelbrekt, Olof Ragvaldsson och den sedermera i Sveriges
historia olyckligt ryktbare Magnus Gren (fig. 173)
nya rundskrifvelser till grannstaterna, i hvilka de
på nytt redogöra för orsaken till resningen, hvars
hastiga utveckling de tillskrifva ett Guds under,
men i hvilka de ock förklara, att de hela tiden
varit sinnade att behålla konung Erik, allenast han ville hålla sina eder och
regera i enlighet med Sveriges lag. Vid samma tid affårdades till
kyrkomötet i Basel den sidan 189 omtalade klagoskrifvelsen öfver konung Eriks
tyranniska och ogudaktiga förfarande.
Tolf män sammanträdde i Halmstad, sex utsedda af konungen och sex
af svenskame1, och hade den 3 maj kommit öfverens om följande
bestämmelser. Konung Erik skulle nästkommande 29 juli infinna sig i Stockholm
for att der göra upp saken med svenskarne, konungen skulle ersätta dem som
i göslaget i Öresund (jfr s. 175) hade blifvit tagna till fångar den skada
de hade lidit, och till konungen skulle aflemnas den skatt som hans fogdar
skulle hafva uppburit intill midsommam 1434, då kriget utbröt; alla slott,
som icke hade blifvit brända, med derunder liggande län skulle öfverlemnas
åt konungen, som skulle behållas i sitt konungadöme mot det, att han hölle
1 Erkebiskop Olof, biskoparnc Knnt och Sigge, Södermanlands lagman herr Nils Erengislesson,
Vestergötlanda lagman Knut Jönsson (tre rosor) och Magnus Gren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
