Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fogdens försigtighet. Han plundrade då i staden allt som tillhörde
Engelbrekts folk och vände sedan åter till hemmet, der han frigaf Engelbrekts maka-
Böndeme i Mellösa rodde öfver till holmen och förde liket till
jordlastning i sin kyrka. Ryktet om det blodiga odådet spridde sig med blixtens
hastighet öfver riket och framkallade allmän sorg. De maktegande i landet
underläto att ställa mördaren till ansvar, men bönderne och Engelbrekts
svenner sökte taga sjelfhämd. Förgäfves stormade de det fasta tornet på
Göksholm, de fingo nöja sig med att bränna ned gårdens träbygningar. Det
yar för öfrigt ett blindt raseri i sorgens bitterhet, som dref dem till anfallet
pi Göksholm; mördaren och hans fader hade vid ryktet om resningen flyktat
till Ringstadaholm i Östergötland.
Onekligen är Engelbrekt en af de märkligaste personligheterna i vår
medeltids historia. Från att icke hafva spelat någon framstående rol, träder
han plötsligt fram, hans ord och föredöme mana genast och i vida kretsar
till efterföljd — det är tydligen den rätte mannen på den rätta platsen och
i det rätta ögonblicket. Fältherreskicklighet, för så vidt man får tala om en
sådan i sammanhang med medeltidens krigssätt, eller åtminstone förmåga att
ordna och utföra ett anfall på en befäst plats egde han uppenbarligen i
hög grad. Man har i senare tid mot honom framkastat beskyllningar för
sjelfviskhet och oklokhet; de kunna tillbakavisas som obefogade. Det är sant,
att han satte sin broder till fogde på Örebro hus, men han hade dessförinnan
lemnat andra slott åt män, till hvilka han icke stod i slägtskapsförhållande.
Det kan ju for öfrigt mer än väl hända, att han gaf brodern Örebro icke så
mycket för att tillskynda honom en vinst, som emedan han behöfde en fogde,
pa hvilken han kunde obetingadt lita; det vissa är, att brodern snart
lein-nade Örebro och vi finna ej någon antydan, att han, som öfverlefde den 27
april 1436, hemtade någon fördel af Engelbrekts storverk. Härtill kommer
en annan omständighet som kanske innebär förklaringen, hvarför just Örebro
hus lemnades åt Nils Engelbrektsson: Engelbrekt hade köpt det från konung
Eriks fogde för en betydande penningsumma och kunde således hafva särskild
rätt att förfoga öfver detta hus. Att Engelbrekt sjelf vunnit timliga fördelar
genom sin fosterländska verksamhet utom besittningsrätten till Örebro län,
har ingen kunnat påstå. Att han blef missnöjd med 1436 års val af
riks-höfridsman, torde man icke kunna förtänka honom, och hans vrede innebär
icke nödvändigt ett bevis för sjelfviskhet. Man kan sträfva efter makten,
man kan gräma sig öfver att sakna den, emedan man vet med sig, att maa
kan använda den. Mot lågt sjelfviska bevekelsegrunder för missnöjet öfver
Karl Knutssons val talar den omständigheten, att enligt rimkrönikan hade
Engelbrekt varit nöjd, om Erik Puke och icke han hade blifvit vald.
Engel-hrekts underhandlingar med Norge och med hansestäderna år 1436 hafva
före-kastats honom såsom vitnesbörd om bristande statsmannaklokhet och ett mindre
lofvärdt försök att bakom Karl Knutssons rygg inleda förbindelser med
främmande makter. Men denna beskyllning torde vara förhastad, så länge vi icke
veta, huru stort inflytande på regeringsärendena lemnades Engelbrekt, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
