Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så att bland de många sigill som blifvit intill vå» dagar bevarade under
handlingar, utfärdade före ur 1350, finnes icke ett enda, som för ett
oxen-stjerna- eller ett vasavapen, och jemte dessa Trollarne. Något senare
uppträda vid deras sida de från Danmark inkomna ätternaGyllenstjerna och Tott.
Om bjelkeätten vid midten af 1300-talet är taladt i det föregående
(såsom s. 31 och följande) och ättens vapen är afbildadt fig. 16. Genom
giften hade ätten forvärfvat stora egendomar i öfre Sverige och kom i följd
deraf att bekläda den ena gången efter den andra lagmansembetena i Upland
och Vestmanland. Den hade visserligen fortfarande gods i Kalmar län, men
dessa voro till en del nyförvärfvade, genom förmånliga giften. Slägttaflan s.
239 utvisar ättens förnämsta medlemmar.
Ätten, som i sin sköld förde det s. k. natt-och-dagvapnet (se den venstra
skölden å herr Algot Magnussons grafsten, fig. 133) var redan tidigt utbredd
inom-östra Sverige. Dess äldsta medlemmar förekomma som betydande män
i Södermanland, Värend och Östergötland. Det sistnämda landskapet synes
småningom hafva blifvit slugtens hufvudsakliga hemort, hvarifrån den dock
utbredde sig till Nerike och norra Småland. Genom giften forband sig ätten
med den i det föregående (s. 119, 137) omtalade sjöröfvaren och
gods-egaren herr Sven Sture, som i vapnet förde en nedifrån uppskjutande spets
(fig. 179) och hvars tillnamn den från honom
härstammande grenen af ätten Natt och dag upptog. Man
har kallat medlemmarne af denna gren de yngre
Stu-rarne, for att skilja dem från slägten med tre sjöblad,
inom hvilken sturenamnet långt tidigare var öfligt. För
öfrigt forekomma under 1400-talet andra Sturar, hvilkas
vapen icke öfverensstämmer med något af de tre nyss
nämda sturevapnen. En slägttafla for ätten Natt och 179 Herr SveQ Sture9
dag är meddelad S. 240. vapen (spets nedifrån).
Under det denna ätt hade delad (på tvären afskuren) sköld med ett
mörkt och ett ljust fält, fördes en klufven (på längden afskuren) sköld med
ett mörkt och ett ljust fält af en södermani andsätt, som efter vapnet kallats
Natt och dag på längden, efter ett hufvudgods hammarstadsätten.
Slägten, som tidigt hade gods i Östergötland och sedermera öfvertager arfvet efter
den i Tjust mycket framstående ätten med griphufvudet (Bo Jonssons
ättlingar), egde icke samma betydenhet som den nyss omtalade ätten Natt och dag.
Slägtleden äro icke många och sönerne i livart led få. Jemför slägttaflan s. 241.
Till rikets förnämligare ätter hörde den gren af båtslägten, som redan
under medeltiden ofta bar tillnamnet Bonde, under det den bibehöll det
ursprungliga vapnet (en båt); i senare tid har man sökt öka ättens glans genom
att, mot all rimlighet, leda den upp till konftng Erik den helige. Dess
slägttafla är meddelad s. 242.
Liksom ätten med griphufvud, tyckes slägten med tre sjöblad, stälda i
sned linie, härstamma från den under medeltidens första skede mycket
ansenliga lagmansätten i Vestergötland, hvilken man ofta hör kallas Algotssönernes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
