Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farande anses som konung med anspråk på underhåll, men utan ratt att föra
regeringen, hvilken i stället skulle förestås af systersonen hertig Kristofer;
om Erik ville för dennes räkning afstå kronan, skulle han erhålla en
af-trädessurama. Detta allt skulle dock gälla allenast under förutsättning, att
Erik ville godkänna kalmarfördraget af år 1436; vägrade han detta, skulle
man utan vidare skrida till nytt val. Hans Kröpelin sändes ned till
Stegeborg för att bringa Karl Knutsson underrättelse om de fattade besluten, och
han seglade derefter öfver till Gotland för att meddela dem åt konung Erik,
hvilken kort derefter erhöll det danska rådets uppsägelsebref, utfärdadt den 23
juni (1439), och i förbittringen deröfver beslöt att anfalla Sverige. Han seglade
öfver till Östergötland och kom den 25 juli till Stegeborg, hvarifrån Karl
Kuutsson några dagar tidigare hade aflägsnat sig efter att hafva med
besättningen afelutit ett stillestånd. Konungen förklarade, i en utfärdad
kungörelse, att han ville rätta sig efter kalmarbeslutet af år 1436, och uppmanade
Karl och rådet att infinna sig hos honom, men ingen kom, och allt hvad han
vann var ett stillestånd för några veckor. Han afvaktade dock icke dess
utgång eller de underhandlingar, som under dess lopp skulle föras, utan
seglade åter till Gotland. Det svenska rådet sammanträdde då i Telge, der det
högtidligen uppsade konung Erik tro och huldhet vid den helige
Mikaels tid (den 29 september). Man bragte äfven på tal att välja ny konung,
och erkebiskop Nils föreslog hertig Kristofer, men detta väckte motstånd och
man beslöt att tills vidare låta Karl Knutsson behålla makten, till dess alla fös ten
i Sverige voro i händerna på pålitliga svenska män. Herrar Bo och Bengt
Stenssöner och deras broder Nils, som voro inneslutna i det med konung Erik
ingångna stilleståndsfördraget, infunno sig i Telge för att ingå förlikning
med Sveriges män. De miste sina vigtigaste län, Stegeborg, som
lemna-des åt Erengisle Nilsson, och Kalmar, som anförtroddes åt Gustaf Anundsson
(Sture, tre sjöblad) och Birger Trolle, men fingo dock några förläningar,
hvilket icke hindrade Nils och hans broder herr Bo att snart återvända till konung
Erik, under det den förres svenner utöfvade allsköns öfvervåld i
Östergötland. Nils återkom dit för att upptaga striden, men blef kort efter
land-stigningen gripen af Karls folk och införd till Norrköping, der han afled
(1439), ett offer för pesten, som denna tid rasade inom och utom Sverige.
Ombud för Sveriges och Danmarks råd jemte hertig Kristofers hofmästare
hade emellertid (november 1439) öfverenskommit om frid mellan rikena och
onf upprätthållande af 1438 års kalmarfördrag med undantag af hvad detta
innehöll om konung Erik; ett nytt möte skulle hållas nästkommande
midsommar i Kalmar.
Man kan icke påstå, att de svenska stormännen vid denna tid drefvo
någon synnerligen stadig politik; man vacklade mellan tankarna på svensk
sjelf-ständighet och ett återupptagande af unionen, ehuru denna blifvit i grunden
kränkt genom det danska rådets egenmäktiga inkallande af hertig Kristofer.
Ehuru man i november 1439 öfverenskom om ett uuionsmöte i Kalmar i juni
1440, då konung skulle väljas, hvarvid man tänkte på val af en unionskonung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
