Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
osäker. Hans folk uppbrände Trosa, som denna tid låg vida närmare hafvet
än nu, plundrade handelsskepp och uppfångade förnäma män, för att kunna
utpressa betydande lösesummor. Af herr Bo Knutsson (grip), som det lyckades
honom att fånga år 1442, kräfde han mer än 5 000 gyllen (inemot 90000
kronor) för att åter försätta honom i frihet.
Då alla föreställningar ingenting hulpo, då de gång efter annan brutna
stilleståndsfördragen kränktes af sjöröfvarne, återstod ingen annan utväg än
att möta våld med våld. Sjöstäderna förforo med stränghet mot Eriks folk,
danskar och svenskar utrustade kaparfartyg, och man sökte afstänga Gotland
från all förbindelse med utlandet. Erik, som tyckes ansett sig hafva
uteslutande rätt till sjöröfveriet i Östersjön, klagade bittert öfver de förluster
man tillfogade honom och hans folk. Han kände sig i behof af något stöd
och höll flitiga underhandlingar med den tyska orden, hvars högmastare å
andra sidan konung Kristofer med ifver sökte vinna för sina planer. Med
Erik underhandlade konungen också, men deras uppfattning af de lämpliga
vilkoren för en uppgörelse var mycket olika. Konung Kristofer erbjöd år
1444 sin morbroder Gotland för lifstiden samt en årlig lifränta af 3 000
llibska mark, derest han ville afstå från sina anspråk på rikena, men Erik
svarade, att Gotland redan var hans, af honom inköpt från den tyska ordeil
— han glömde, att köpet skett icke för hans, utan för rikenas, i synnerhet
Sveriges penningar — och att den uppgifna summan ingalunda motsvarade
förlusten af tre riken. Ordenshögmästaren erbjöd då (1445) sin bemedling.
men skeppet, på hvilket hans ombud seglade, uppbringades af herr Karl
Knutssons folk; sändebudet blef visserligen snart frigifvet, men måste
forbinda sig till en dryg lösesumma och till att erlägga densamma, äfven om
konung Kristofer skulle fritaga honom derifrån.
Ar 1446 besökte konuugen åter Sverige, åtföljd af sin gemål. De
vallfärdade till Vadstena och uppehöllo sig en längre tid i Stockholm, hvarest en
herredag hölls i början af sommarn. Om de förhandlingar som der fördes
få vi någon upplysning genom den expedition, som mot slutet af sommarn
företogs till Gotland. Konungen for dit, beledsagad af biskopar och andra
stormän, med fyrtio skepp och två tusen man. Det var dock icke fråga om
en härfärd, de två konungame samtalade, trots svenskarnes föreställningar,
enskildt, och förhållandet ,blef vid det gamla. Erik fordrade, för att han
skulle afstå från rikena, hela Linköpings stift för lifetiden eller en summa
af 200 000 lödiga mark silfver (ungefär sextio millioner kronor).
Det följande året blefvo förhållandena än mer invecklade. Hertig
Bo-gislav, hvilken Erik hade velat göra till arfvinge af sina kronor, afled i början
af året och kom Erik derigenom i besittning af hans andel af Pommern,
hvilket måhända gjorde honom mindre angelägen att hålla pä Gotland. Den
tyska orden sökte begagna sig häraf för att fa ön i sitt våld. Eriks vilkor
voro dryga. Sina årliga inkomster af Gotland uppgaf han vara 15 00Ö gyllen,
hvarjemte han fordrade ersättning för Gotlands lösen och för uppbyggaudet
af Visborg, tillsammans 35 000 nobler; hans fordringar gent emot systersonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
