- Project Runeberg -  Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521 /
279

(1877) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

återställas. I öfrigt riktade han först och förnämligast sin uppmärksamhet
på eröfringen af Gotland, hvilket visserligen konung Kristofer i sin
handfästning hade tillförsäkrat Sverige (jfr s. 263), dock utan att göra några
allvarliga bemödanden för löftets förverkligande. I spetsen för den svenska
hären, som var två tusen man stark, satte konung Karl sin frände herr
Magnus Gren1 2 och herr Birger Trolle, höfding på Kalmar hus. Konungen
sjelf begaf sig till Borgholms slott för att vara krigsskådeplatsen närmare
och kunde derifrån skrifva vid midten af augusti månad till rådet i Danzig, att
Gotlands landsbygd hade underkastat sig och att staden Visby var kringränd.
Staden stormades sedermera en mörk decembernatt af herr Birger Trolle, och
svenskarne riktade nu sina anfall uteslutande mot det fasta Visborg, som
omslöts med forskansningar. Inemot jul beqvämade konung Erik sig till
underhandlingar, och ett fördrag afslöts (den 22 december 1448), enligt hvilket
konung Erik skulle den 20 nästkommande april till konung Karl öfverlemna
Visborg och Gotland, men i stället få för lifstiden Borgholms slott med Öland,
hvaijemte han skulle återfå hvad han under kriget förlorat, och alla, som
hade deltagit i fejden, skulle få
åtnjuta frid. Vilkoren voro oskäligt
hårda för Sverige, men konung Karl,
som fick underrättelse om dem under
det han red sin eriksgata, fann för
godt att godkänna dem och befalde,
sedan han återkommit till Stockholm,
sin måg herr Erik Eriksson
(gyllenstjern a) att vid påfordran öfverlemna
Borgholms slott till herr Birger Trolle.

Herr Magnus Gren, som för en tid hade
lemnat Gotland, sändes åter dit med
en ny här och med uppdraget att om
möjligt påskynda konung Eriks afresa.

Danska rådsherrame erbjödo
kronan först åt hertig Adolf af Slesvig,
men han afböjde deras anbud och
hänvisade dem i stället till sin systerson grefve Kristiern af Qldenburg, som
befans villig. Utvecklingen af förhållandena i Sverige gjorde det för
dan-skarae nödigt att snart skaffa sig en konung, och man skyndade så, att man
nöjde sig med att af grefve Kristiern affordra allenast några allmänna löften

208. Konung Karls svenska sigill3.

1 Konung Karl och herr Magnus Gren voro beslägtade, ehuru icke, s&som ofta uppgifves,
svågrar. Herr Magnus hade vid denna tid Åbo hus i förläning.

2 Omskritten lyder: Secretum Karuli dei gracia svevorum guthorumque regis. —
Den stora skölden har hjertsköld oelf är delad i fyra fält. I b jer tekölden ses bondeättens vapen,
eD båt. I den stora sköldens öfre högra och nedre venstra fält ses det gamla svenska vapenmärket
tre kronor. I de två andra fälten ses lejonet öfver tre snedbjelkar, de knngliga folkungames
vapen, hvilket i senare tid blifvit med orätt tolkadt som Göta rikes vapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhsh2/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free