Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
angående regeringssättet. Först ett år efter kröningen skulle han afgifva sin
egentliga handfastning, hvilken, så sent gifven, icke geraa hade kunnat blifva
synnerligen bindande för konungen, som redan hade makten i sina händer.
Så vidt man vet, afgafs heller aldrig denna tillämnade handfästning.
Den 28 september 1448 hyllades Kristiern till Danmarks konung.
Redan förut hade det danska rådet föreslagit konung Karl, att man skulle afgora
alla stridigheter mellan Sverige och Danmark på ett möte, som skulle hållas
i Halmstad den 1 maj 1449. Konung Karl hade gått in derpå, och konung
Kristiern gaf äfven sitt bifall, men betog detta allt fredligt utseende genom
sin fordran, att svenskarne ögonblickligen skulle lemna Gotland, hvilket
enligt hans förmenande var ett danskt land. I december 1448 begynte konung
Karl sin eriksgata. I Vadstena mottogs han med stor högtidlighet af
klosterfolket, men han kunde icke stanna der så länge som han hade ämnat,
emedan han der mottog ett nytt bref med hotelser från Danmark. Julen till-
bragte han i Skara, hvarest han vidtog
åtgärder för att hindra danskarne att, i händelse
ett öppet krig inträdde, bryta in i landet. Flere
fästen vid gränsen mot Halland och Bohuslän
samt Rumlaborgs fäste vid Jönköping, som
hindrade inträngandet i Östergötland, skulle
dels uppbyggas, dels åter försättas i
försvarstillstånd.
Norge hade ännu icke fått en konung.
Det var icke gerna möjligt att der utse dn
egen herskare, utan var man så godt som
nödsakad att erbjuda kronan åt konungen i något
af de två grannrikena, äfven om man dermed
nödgades bryta mot det gamla lagbudet, att
Norge icke skulle vara ett val- utan arfrike.
Det är redan omtaladt att konung Karl genast
sökte vinna den norska kronan, och med Norge förenadt med Sverige
under sig hade han blifvit danskarne öfvermäktig. Hans val hade en varm
vän i Norges ansedde erkebiskop, den numera ålderstigne herr Aslak
Bolt, som redan sommam 1448, innan han reste ned till ett rådsmöte i
Oslo, tillsporde tronderne om deras mening. De bådo herr Aslak för all del
laga, att ingen tysk eller dansk valdes till konung; helst ville de hafva till
konung drotseten herr Sigurd Jonsson på Sörum (i sydöstra Norge), en måg
till grefve Hans af Eberstein, men om det icke ginge, önskade de få gamle
konung Erik, så framt han genast ville komma till landet och förbinda sig
att icke föra krig med Sverige; vore åter detta icke möjligt, önskade de att
konung Karl skulle väljas. Den 26 februari 1^49 utfärdade sju norska
riksråd en skrifvelse, hvari de förklara sig vilja, liksom erkebiskopen, flere
biskopar, prelater, riddersmän och allmoge, hålla sig till konung Karl och
skaffa honom Norges krona. Men meningarna i Norge voro delade. I mars
209. Slägten Krummedikes vapen (träd).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
