- Project Runeberg -  Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521 /
282

(1877) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utseende, hindrade konung Karl att hörsamma den uorska allmogens begäran
att med det första få se honom i Norge. Konung Erik hade under loppet af
vintern kommit i tillfälle att inleda förbindelser med konung Kristiem och
lofvat att afstå Gotland åt honom, derest han ville sända honom fyra hundra
man till undsättning. Mot slutet af april (1449) kom ock herr Olof Axelsson
(Tott) med några danska fartyg till Visby. De kunde icke komma in i hamnen,
hvars mynning svenskarne hade stängt med pålar, men de lade sig utanför
hamnen, under Visborg, och konung Erik, som i hemlighet hade låtit hugga,
genom kalkklippan, på hvilken borgen hvilade, en öppning åt sjösidan, smög
sig om bord på de danska skeppen, under det en del af danskarne hemligen

ryckte in på borgen. Konung Erik
for först till Bornholm och sedan öfver
till Pommern, hvarest han tillbragte
den återstående delen af sin lefnad;
han dog först år 1459. Konung Karl,
hvars vapen hade så ringa framgång,
föreslog att tyska orden och hansan
skulle taga Gotland i besittning, till
dess ombud från dessa två makter hade
afgjort, om ön skulle tillhöra Sverige
eller Danmark. Konung Kristiern, som
hade slutit förbund med flere tyska
furstar, svarade på dessa fredsforslag
medelst ett oformodadt infall i
Finveden; sjukdom och det svenska
krigsfolket tvungo honom dock snart till
återtåg. Deremot, så snart konung Kristiern
hade mottagit det norska riksrådets
hyllning i Marstrand (den 2 juli),
seglade han sjelf öfver till Gotland. Herr
Olof Axelsson narrade de svenska
höf-vidsmännen till en öfverenskommelse
(den 18 juli), att hvardera parten skulle
behålla hvad han innehade på Gotland,
intill dess öns öde hunnit afgöras på
ett möte som skulle hållas i Halmstad

211. Hus i Visby.

senast midsommara 1450, och under tiden skulle herr Olof hafva rätt att fora
lifs- och krigsförnödenheter till och från Visborg. Herr Olof, hvars folk till en
del bodde i staden, lät nedrifva de förskansningar, som hade blifvit uppförda
kring och mot slottet, och då svenskarne, förvånade, bådo om förklaring,
svarade han, att som det nu var fred behöfdes icke längre något värn mot
slottet. Men trots dessa skenfagra försäkringar stod kriget for handen. Den 28
juli (1449) kom konung Kristiern till Visby med 150 skepp och satte i land sex
tusen väpnade män. Herr Magnus Gren sände då till herr’Olof Axelsson för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhsh2/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free