Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han kunde icke gerna våga möta den bitterhet som skulle framkallas, om
han läte tolf af rikets förnämligare män gå i dansk
fångenskap.
213. Herr Greger Bengtssons
sigill (två snedbjelkar).
214. Herr Staffan Ulfssons
sigill (tillbakaseende ulf).
215. Jemtlands sigill från 1300-talet.
Af det stillestånd, som emellertid hade uppstått,
begagnade Karl sig för att fullfölja sina planer på
Norge. Föga litande på danskarnes försäkringar sände
han en väpnad styrka ned åt Vestergötland och red
sjelf med 500 man genom Vermland till Norge.
Under det konung Kristiern firade sitt bröllop med
drottning Dorotea, konung Kristofers enka, mottog
konung Karl hyllning i det sunnanfjällska Norge.
Han gick sedan öfver Dovre och kröntes den 20 november 1449 i
Nidaros domkyrka (fig. 212) till Norges konung. Samma
dag gaf han sin handfästning, i hvilken han, bland
annat, lofvar att akta kyrkans privilegier, att icke
gifva norska län åt utländingar, att i alla vigtigare
mål styra med råds råde, att icke göra intrång på
Norges valfrihet efter hans död, så vida han icke
lemnade efter sig en äkta född son, som dugde till
konung; hvart tredje år skulle han besöka Norge, och
allenast i yttersta nödfall skulle det norska rådet
kallas till Sverige. Elfva svenskar beseglade med
konungen denna försäkran[1]. Derefter utfärdades i det norska folkets namn
en akrifvelse, hvari Kristiera förebrås,
att han skrifver sig Norges konung,
ehuru allmogen aldrig varit tillkallad
för att välja honom, enligt norsk
lag, och han anmodas att icke, såsom
han ämnade, komma till Nidaros för
att krönas, ty ingen af allmogen som
i Norge bor vore villig att hylla
honom. De hade i stället korat herr
Karl Knutsson till konung. »Norge
och Sverige hafva af ålder och alltid
varit samman i sämja och kärlek,
heter det i skrifvelsen, hvilken sämja
och kärlek mellan dessa två riken
aldrig skall sönderslitas, medan vi
lefva. Gud har dessa tu riken så
landfast sammanfogat, på större längd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
