Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkrare grundvalen af manlig ärlighet. Genom svek hade konung Kristiem
satt sig i besittning af Gotland, genom svek hade han betryggats i
besittningen af Norge. Och konungen är icke den ende, som finner dåliga
medel goda, när de låta honom vinna de syftemål han eftersträfvar: det var
så väl i Norge som i Sverige allt för många af de inflytelserika männen, som
icke voro ärliga.
De svenska ombudens beteende i Halmstad påminner om ställningen i
Sverige under konung Magnus Erikssons tid: vi se en konung, hvars planer
motarbetas, kringgås, omöjliggöras af maktlystna, genstridiga, förrädiska
stormän. En samverkan mellan konungen och hans store, hvilken hade kunnat
lända riket till sannskyldig båtnad, gjordes härigenom omöjlig. Man kan
icke för detta missförhållande kasta skulden på konung Earl; hans stormän
kunde icke, såsom de tidigare gjort med afseende på konung Magnus
Eriksson, framkasta beskyllningar om en dålig regering af lång varaktighet, t;
innan konung Earl ännu hade regerat i tvenne år, voro de förrädiska
stämp-lingarna i full gång.
Vi hafva redan talat om den hemliga traktaten, med hvilken
underhandlingarna afslutades i Halmstad — huru konung Earl skulle tvingas att
stadfästa hvad hans egenmäktiga undersåtar hade behagat bestämma. Men det
var icke nog dermed, man gick ännu ett steg längre. Herrar Nils Jönsson
och Magnus Gren samt andra, hvilkas namn nu icke kunna uppgifvas,
öfver-enskommo med några af de danska ombuden, att konung Earl skulle tvmgas till
att hädanefter utdela förläningar efter rådets vilja samt att från ingen skulle
hans slott kunna tagas, så vida icke rådet fann honom hafva begått sådana
förbrytelser, att en sådan sträng åtgärd vore nödig. Vill konung Earl icke gå
in härpå, skola svenskarne vid nästa års möte mellan konungarne
erbjuda Sveriges krona åt konung Eristiern. Herr Nils Jönsson hade
vid konung Karls regeringstillträde mist befälet öfver Nyköpings hus, hvilket for
riket vigtiga faste sannolikt ansågs böra lemnas i händerna på någon, som hade
ärligare vilja att lyda sin konung, men- Örebro hus tillhörde honom
fortfarande. Herr Magnus Gren var allt jemt höfding på Åbo, men han hade
numera länet allenast på räkenskap, d. v. s. med skyldighet att redovisa for
uppbörden inom det. Båda hade således otvifvelaktigt lidit förluster, men
det var icke mer än en billig lön för deras föregående beteende. Herr
Magnus hemtade för öfrigt ingen varning af den behandling som hade kommit
honom till del. När mötet i Halmstad hölls i maj 1450, hade han ännu icke
aflagt redovisning för uppbörden från år 1448.
De två rikenas ombud skildes från Halmstad, och de svenska hade nu
till sin närmaste uppgift att förmå konungen att godkänna deras åtgärder.
De tillskrefvo honom, att han borde sammankalla ett rådsmöte till Arboga,
och der skulle de afgifva berättelse om utgången af underhandlingarna, för
hvilka de ännu icke kunde redogöra. De vinnläde sig om att fö detta möte
talrikt besökt, så att de kunde få hjelpare mot konungen, som sannolikt skulle
visa sig föga benägen att böja sin vilja under deras. Mot honom väcktes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
