Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
treenigheten (fig. 239). Trots denna brist ega bilderna från detta tidhvarf
intresse genom det naiva, barnsliga i deras uttryck, som tyckes innebara be*
bådeisen om en yppig konstverksamhet och en liffullare gestaltning under
kommande skeden.
Som prof på bildhuggarnes alster må det vara nog att här anföra ett
ganska ädelt hållet krucifix från Vadstena klosterkyrka (fig. 245) samt en
bild af konung Karl Knutsson (fig. 246), hvilken tydligen tillhört något af
honom bekostadt kyrkligt monument.
Krigsåren 1455 och 1456. — Erkebiskop Jons Bengtssons uppror 1457«.
Haisan. — Danskarnes infall i Sverige, vårep 1455. — Fästet Danaborg. — Karlsborgs fäste. - Tord
Bonde mördad, maj 1466. — Borgholm. — Erkebiskop Jöns Bengtsson gör uppror. — Stockholm belägras. —
Konung Karl flyr till Danzig, februari 1457. — Karl under motgångens tid.
Trots alla de underhandlingar, som hade blifvit förda, och den
mattig-het, som rådde i de krigiska rustningarna, kunde man icke vänta på någon
långvarig fred. Ett möte mellan svenskar och danskar skulle hållas
midsommarstiden 1454, men det kom icke till stånd, genom de senares förvållande,,
hvilket ingalunda vitnade om några fredliga afsigter å konung Kristierns
sida. Konung Karl beredde sig på fortsatt fejd och öfvervägde hvad han
genom den skulle kunna vinna för sitt land; han nöjde sig icke mera med
Gotland och Norge, utan ville nu äfveu taga Skåne och Halland — Bleking
hade han redan, åtminstone till en del — och hoppades att få, genom löfto
om stora förmåner, hansestädernas hjelp till förverkligande af sina planer,
flansestäderna voro nämligen förbittrade öfver de röfverier som grefve Gerdt,
konung Kristierns broder, utöfvade i Östersjön, till stort men för handeln, och
de bådo konung Karl om hjelp till stäfjande af detta ofog, som man antog
bedrifvas med den danske konungens goda minne. Men hansestäderna voro
ej längre desamma som förr. Oenighet rådde emellan dem och den tidigare
företagsamheten hade fått vika för den yttersta försagdhet. Herr Olof
Axelsson på Visborg tog en gång bort ett skepp, som tillhörde en borgare från
Rostock; Kibeckarne vände sig då till stadens borgmästare och råd med
uppmaning, att de skulle göra sak af denna våldsgerning, men rostockame torde»
icke. Dock tvangs herr Olof följande året af hansans fredsskepp att
åter-lemna det af honom röfvade fartyget.
För öfrigt hade hansestäderna mera att frukta af konung Kristiem och
de med honom förbundna nordtyska furstame, och det blef dessa derför icke
svårt att draga hansan på sin sida och aftvinga henne löftet att afbryta all
handel på Sverige. Detta skedde allenast ett par månader efter det konung
Kristiem hade väckt förslag om en fredlig uppgörelse, sannolikt endast för
att derigenom invagga svenskarne i säkerhet. De danska sändebuden
uppsökte konung Karl i Vadstena, der han insatte sin moderlösa dotter Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
