Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i klostret. Jemte henne upptogs, bland andra, som nunna Margareta, dotter
af herr Karl Kristersson (vase), och invigningen förrättades af erkebiskop
Jöns. Måhända var det hela ett försök å konungens sida att närma sig till
Oxenstjernorna och Vasarne, men om så var, vann han dermed ingenting. Vid
samma tillfälle firade konungen sin marsks herr Tord Bondes bröllop med
Iliana, dotter af herr Åke Axelsson (Tott), som den tiden var höfding på
Varbergs hus, och brorsdotter till konungens anhängare herr Erik Axelsson
samt till hans fiende herr Olof Axelsson på Visborg.
Den 25 maj 1455 var stilleståndet tilländalupet, och danskarne böljade
nästan omedelbart fiendtligheterna; svenskarne tycktes knapt hafva varit
färdiga till några mera omfattande företag. Den danska hären kom sjöledestill
Elfeborg, som en norsk riddare herr Olaf Nilsson, begagnande sig af herr
Gustaf Olofssons godtrogenhet, hade fatt i sina händer. En annan dansk här
ryckte något senare mot Lödöse, som underkastade sig och erlade brandskatt,
hvilket dock icke hindrade danskarne att bränna staden. Vid samma tid gaf
sig Elfeborg. En tredje här ryckte in i Småland, der den anlade ett fäste,
som fick namnet Dan aborg.
Marsken herr Tord Bonde sände, så snart han hade sport fiendens
ankomst, till konungen för att påskynda rustningarna, men det visade sig, att
han icke behöfde något mer än den styrka, som fans inom Vestergötland, for
att hålla danskarne tillbaka. Han ryckte ned i Småland, der han med
bon-dernes tillhjelp intog och förstörde Danaborg, som derefter fick namnet Dana*
sorg. Sedan vände han sig mot Elfsborg, kring hvilket han anlade småfastena
Billingsborg och Gullberg, och drog derefter in i Bohuslän, vid hvars kust
han uppförde ett fäste, hvilket han efter sin konung kallade Karlsborg.
Konung Kristiern hade då redan återvändt till Danmark.
Sådan var ställningen, då i maj månad 1456 herr Tord förrädiskt
mördades på Karlsborg af sin underfogde derstädes, en dansk man, hvilken
man helt naturligt antog hafva varit ett verktyg i danskarnes händer, något
som äfven af konung Kristierns anhängare erkändes. Folkets sorg fick uttryck
i en visa, som på följande sätt skildrade mordet:
Herr marsken var trött af storm och strid,
det var ock honom gjordes mest till hvila,
han trodde Jöns Bosson fast att stånda.
»Mig lyster nu till hvila gå,
jag tror dig bäst af alla mina svenner,
af rättan kärlek jag det till dig menar.»
Han lönte honom illa hans kärlek igen,
han klöf hans hufvnd i axeln ned,
all Sveriges makt han gafs dervid.
Än guld och penningar tog han med sig,
skepp och skänker, så sades för mig,
så seglade han i Danmark in.
Då gräto de fruar under sitt skinn1.
Som Judas forrådde vår herre Krist,
så forrådde Jöns Bosson marsken forvisst.
Förlusten, som detta nidingsdåd vållade konung Karl och Sverige, var
oersättlig. Följderna visade sig dock icke genast så svåra, ty danskarne voro
uppenbarligen icke beredda att med synnerlig makt fullfölja sitt anfall. På
konung Kristierns begiiran föreslogo hansestäderna ett stillestånd, men då de
1 Skinn — de med dyrbart pelsverk fodrade kläderna.
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
