Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och der i tysthet öfvermanna nästan alla konungens krigare. Allenast ett
fätal höll stånd kring konungen, hvilken, när en häst hade blifvit skjuten
under honom och han sjelf hade blifvit sårad, drog sig ur striden och
skyndade till Stockholm, hvars borgare lofvade honom trohet. Malmama
afbrän-des, och man gjorde sig beredd på en belägring, som ock börjades den 13
februari. Konungen inledde då underhandlingar, men då erkebiskopen,
hvilken nu hade högtidligen förklarat sig för konung Kristiern, bemötte honom
med hån och borgerskapets sinnesstämning icke syntes fullt pålitlig, fann
konung Karl det rådligast att sätta sig i säkerhet« Han gick om bord på ett
skepp med en del af sina stora skatter, natten mellan den 23 och 24 februari,
lyckades undkomma fiendens .uppmärksamhet och styrde öfver Östersjön till
Danzig, i hvilken stad han tillbragte de närmaste sju åren. Försvaret af
Stockholm hade han anförtrott åt riddarne Arend Bengtsson (ulf) och Göran
Karlsson*’
Att konungen med skäl misstänkt borgerskapet, visade sig genast. Hen
Göran, som i konungens namn förmanade borgarne till trohet och manligt
forsvar, kastades af dem i fängelse och staden öppnade den 24 februari sina
portar för erkebiskopen och hans folk. Herr Arend öfvertog befälet på
Stockholms slott, hvarest konung Karls tvenne döttrar Margareta och Magdalena
befunno sig, men sedan herr Olof Axelsson lupit in i hamnen med den danska
flottan och flere af rikets råd hade samlat sig hos erkebiskopen och begynt
deltaga i underhandlingarna, uppgaf han slottet den 15 mars. Han sjelf fick
till lön derfor en lifstidsförläning och åt prinsessorna upplät man Svartsjö
kungsgård och en socken i Östergötland, hvarjemte man tillförsäkrade dem
besittningen af deras mödernegods och af allt det som deras fader hade egt.
innan han blef Sveriges konung. De sändes kort derefter öfver till Danzig.
Den så snöpligt bortfarne konungen sökte förvärfva sig vänner i sin
tillflyktsort. Han försträckte konung Kasimir IV i Polen en summa penningar och
fick till ersättning ett pantlän invid Danzig. Men hvarken den polske
konungen eller hansan var benägen för några kraftigare åtgärder till hans
förmån, och för öfrigt sökte de upproriske i kringsända skrifvelser gifva sin
sak ett så fagert utseende som möjligt var. Herr Karl hade förjagat konung
Erik ur de tre rikena i hopp att han sjelf skulle blifva konung, han hade
efter konung Kristofers död förvärfvat sig kronan med våld, han hade under
sin regeringstid förtryckt andliga och verldsliga, rika och fattiga och slagit
under sig deras gods, hade medelst nya tullars påläggande skadat handeln,
m. m. Konungen utfärdade en försvarsskrifvelse, i hvilken han till sist
föreslår, att hans förnämsta fiender erkebiskop Jöns, herr Erik Nipertz, herr
Fader Ulfsson (sparre), herr Måns Bengtsson (natt och dag), herr Erik Nilsson
(oxenstjerna) och Nils Kristersson (vase) skulle infinna sig i Danzig och der
framhålla sina klagomål mot konungen, som gerna ville stå dem till svars
inför konung Kasimir och hans råd, biskoparne Nils i Linköping, Olof i Åbo
och Lars i Vexiö samt riddarne Birger Trolle och Finlands lagmän Henrik
Bitz och Henrik Klausson, äfvensom inför ombud för Danzig och hansan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
