Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vigtig sak skulle helt plötsligt afgöras vid en tidpunkt, då landet hade
förlorat sin konung, kunna vi icke gerna godkänna rådets åtgörande i denna
fråga, ty Kristiem hade blifvit Sveriges konung i strid mot gällande lag, och
genom att tillförsäkra honom tronföljden inom hans ätt gaf man allenast
större varaktighet åt lagbrottet. Vi måste dessutom taga for gifvet, att rådet
i detta afseende leddes uteslutande af partiafseenden; Kristiem hade
visserligen icke länge varit Sveriges konung, men de maktegande i landet torde
hafva haft rikligt tillfälle att lära känna hans karakter genom hans
mångåriga regering i Danmark, och de torde derför icke mindre än efterveriden,
som kan pröfva hela hans regeringstid, hafva kommit till insigten, att om
man ville se förhållandena sådana de verkligen voro, var Kristiem ingalunda
lämplig till konung. Emellertid voro de fjorton rådsombuden i Skara icke
ensamma om att låta den svenska kronan gå i arf från konung Kristiem till
hans förstfödde. Af biskopar och frälsemän i olika landskap, af åtminstone
de vigtigare städernas borgerskap, af Helsinglands inbyggare och kanske af
flere menigheter på landsbygden infordrades och afgåfvos bekräftelsebref.
Dessutom inkallades lagmännen jemte ombud af allmogen att infinna sig vid ett
stort möte som skulle hållas i Stockholm pingsttiden 1458, och der blef, den
28 maj, konungens äldste son af alla lagmän endrägteligen »dömd till rätt
herre och konung öfver Sverige», så snart fadera hade aflidit. Vid samma
tillfälle lät konungen rådet stadfästa den morgongåfva som redan konung
Kristofer hade gifvit fru Dorotea, nämligen Örebro hus med Nerike och
Vermland. Förut hade han gifvit henne Norbergs bergslag.
Samma möte upphäfde sig ock till domare öfver den landsflyktige
konung Karl. Han hade på förhand blifvit kallad att i Telge inställa sig inför
konung Kristiem samt hans svenska och norska råd för att gifva svar å de
anklagelser som drottning Dorotea och det svenska rådet skulle framställa.
De uppräknades för öfrigt i stämningsbrefvet: han hade förvägrat att gifva
drottningen lösen för hennes morgongåfva, han hade brutit unionen genom
att med våld göra sig till Sveriges och sedan till Norges konung, han hade
störande gripit in i biskopsvalen, minskat helgdagarnas antal, beskattat
prester-skapet och slutligen utfört ur riket kronans och kyrkans skatter och kostbarheffer.
De flesta af konung Karls åtgärder, som hade gifvit anledning till dessa
klago-punkter, äro redan i det föregående omtalade i deras rätta sammanhang.
Med kyrkoskatterna, som han skulle utfört, menas ett par guldkronor m. m.
som han hade köpt från Vadstena kloster. Såsom vi framdeles få se, hade
han icke medfört dessa skatter i landsflykten, hvilket han naturligtvis icke
ville yppa af farhåga att deras förvaringsort i Sverige då skulle upptäckas.
I öfrigt svarade han segerrikt på de enskilda punkterna, och hvad
biskopsvalen angick, kastade han beskyllningen för egenmäktigt ingripande tillbaka
på konung Kristiem, hvilken i detta afseende ingalunda hade rent samvete.
Som svar på sjelfva stämningen instämde han erkebiskop Jöns m. fl. att möta
sig i Danzig inför konung Kasimir och hans råd, rådet i Danzig samt ombud
för fyra andra hansestäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
