Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till erkebiskop Jöns Bengtsson, som var son af hans faster fru Kristina (jfr
slägttaflan).
Vid midten af januari 1464 reste sig biskop Kettil och öfriga fränder
till erkebiskopen. Biskop Kettil hade i förläning Stäkeholms slott, och med
de frälsemän och bönder, som samlades till honom, tvang han de östgötska
städerna att gå öfver på hans sida och att sända lerigare till hans här samt
började belägra de östgötska fastena och Ruralaborg. I öfre Sverige var
biskopens farbroder herr Nils Kristersson, höfding på Yesterås hus, upprorets
förnämsta stöd. Erkebiskopens bada bröder riddarne Kristiem och David
uppviglade upländingarne, och Örebro hus, som innehades af erkedjeknen i
Strengnäs herr Erik van Lipen, öppnade sina portar för erkebiskopens
anhängare, hvilka i början af februari korade biskop Kettil till rikets
höfvids-mau. Almarstäk eröfrades och Stockholm begynte belägras. Medelst rykten
om konung Kristierns afsigt att pålägga nya skatter sökte man förskaffa sig
anhäugare vidt och bredt omkring i landet. Utom erkebiskopens närmaste
fränder stodo dock fortfarande så godt som alla
de svenska stormännen på konungens sida.
Denne samlade i Danmark en här och tågade
genom östra Sverige upp till Linköping, der han
vederqvickte sig och de sina på bekostnad af
biskop Kettils egendom, och vidare till
Stockholm, hvarifrån den belägrande hären helt
hastigt hade dragit sig undaii vid ryktet om
konungens annalkande. Påsktiden vistades denne
i Upsala, intog Stäket, som anförtroddes åt herr
Gustaf Karlsson, och herr Kristiern Bengtssons
gård Salsta samt begynte derefter belägringen
af Yesterås slott. Han tågade derifrån upp mot
Dalarna, hvarest biskop Kettil och herr Sten
Sture (tre sjöblad), konung Karls halfsysters son, anordnade resningen. De
två härarna möttes den 17 april vid Ha rakers kyrka i Vestmanland.
Striden blef häftig, konung Kristiern råkade i ett bakhåll, hans hatt
genomsköts med en dalpil och han måste till sist fly. Han stannade en stund
på torget i Vesterås för att fa några förfriskningar, upphäfde belägringen
af dervarande slott och ryckte med hela sin ännu bevarade styrka till
Stockholm. De upproriske följde efter; erkebiskopens bröder och herr Ivar
Gren ledde belägringsarbetena på Norrmalm, väpnaren Trötte Karlsson af
ekaslägten förde befälet å Södermalm. Ehuru den danska flottan beherskade
farvattnet och sjöledes underhöll förbindelse med staden, gjorde konungen sig
beredd på en långvarig belägring och skref till Danmark för att förses med
förnödenheter för den följande vintern. Yid samma tid kom en skrifvelse
från påfven, som lyser bann öfver konung Kristiern, derest han icke återgåfve
friheten åt erkebiskopen. Något senare (i slutet af juni) inledde upprorets
ledare, dertill drifna af allmogens föreställningar, underhandlingar med ko-
’ L-oogle
254. Biskop Kettil Karlssons vapen,
broderadt & biskopsmössan (fig. 253).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
