Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frigifven och finge återvända till sitt stift. Karl gick dock in på allt och
seglade till Stockholm med värfvade tyska och polska trupper. Han hyllades
den 15 augusti af belägringshären på Södermalm och följande dagen
öppnade staden för honom sina portar.
Hans ställning var det oaktadt ytterst betänklig. Allmogen vidt
omkring i riket såg visserligen gerna, att han återtoge regeringen, men af
stormännen var det endast en helt liten grupp som hade inkallat honom, och
denna grupp bestod just af dem, som under hans föregående regeringstid
hade varit hans värsta fiender, herr Kristiern Nilssons närmaste frander.
Förbundet mellan dem och honom, som genom omständigheternas kraf hadc
255. Gråmunkeholmen med Riddarholmskyrkan i Stockholm.
kommit till stånd, kunde icke innebära någon trygghet för framtiden, så mycket
mindre, som detta förbund åtminstone af biskop Kettil aldrig var ärligt
menadt.
Konung Karls första uppgift var att sätta sig i besittning af Stockholms
slott. Han underhandlade med de danska herrar, som konung Kristiern
hade vid sin afresa qvarlemnat derstädes, och de lemnade slottet den 7
oktober; men innan konung Karl hade kommit in, hade herr Ture Turesson der
öfvertagit befälet och försvarade sig hårdnackadt mot konungen och staden.
Biskop Kettil kom kort derefter till Stockholm och förebrådde konungen, att
han hade låtit de danska herrarne fara, utan att han till ersättning hade
fordrat erkebiskopens frigifvande, men härmed ville han allenast söka sak mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
