Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungen, ty biskop Kettil hade redan dessförinnan genom sin styffader
lagman Erik Nipertz utverkat herr Jöns’frigifvande samma dag som de danska
herrarne fingo lemna Stockholm. Sedan erkebiskopen på sina knän bedt
konungen om förlåtelse, blef han satt i frihet samt sändes jemte herr Erik Nipertz
till Sverige för att der inleda underhandlingar i konung Kristierns namn,
och vid samma tillfälle tillförsäkrades biskop Kettil och hans anhängare
konungens huldhet. Så snart dessa herrar sett, att de icke behöfde konung
Karls hjelp, brydde de sig icke vidare om honom; biskop Kettil kallade sig
fortfarande rikets höfvidsman, och när erkebiskop Jöns reste från Danmark
256. Ruin af Rnseborg i Nylund, Finland.
till Upsala, tillät sig hans följe hvarjehanda egenmäktigheter och öfvervåld.
Några herrar slöto sig dock till konung Karl, men de hade icke haft någon andel
i lians återkallande: herr Bo Djure, marsken Tord Bondes broder, hans svåger
herr Nils Bosson Sture (natt och dag), herr Johan Kristersson (vase), som var gift
med konung Karls halfsysters dotter Birgitta Gustafsdotter (Sture, tre sjöblad),
herr Tord Filipsson (Bonde) och herr Birger Trolle. Konung Karls svåger herr
Gustaf Karlsson stod deremot fortfarande på konung Kristierns sida och
vägrade att till Karl öfverlemna Stakets slott, ehuru Karl hade vid vår herres
död svurit att till straff gifva dalkarlarne och andra bönder makt öfver herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
