Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustafs lif och gods. Herr Gustafs uppföraude i detta fall behöfde dock icke
anses bevisa någon afvoghet mot fränden. Han ansåg måhända sin. heder
förbjuda sig att upplåta fästet åt någon annan än den, af hvilken han hade
mottagit det.
Erkebiskop Jöns hade vid sin återkomst till Upsala lofvat sitt
domkapitel, att ban icke längre skulle sträfva efter ett verldsligt herravälde, meu
han hade icke under fångenskapen lärt sig att bättre än förr hålla sina löften:
han försökte genast, ehuru utan framgång, att uppvigla uplandsböndeme.
Konung Karl insåg då, att vapenmakt måste än en gång slita tvisterna mellan
honom och de genstridiga stormännen. Herr Bo Djure förjagade erkebiskopen
från Upland, men måste snart, efter att hafva erfarit ett nytt prof på biskop
Kettils trolöshet, draga sig tillbaka för att deltaga i försvaret af Stockholms stad;
slottet innehades fortfarande af herr Ture Turesson. Bo Djure försvarade med
framgång Gråmunkeholmen (fig. 255) och ingaf de upproriske så mycken skräck,
att de begynte underhandla med konung Karl om priset, för hvilket han ville
afstå sin krona. Biskop Kettil och herr Ivar Gren kommo på lejd in i staden,
men deras närvaro der väckte hos folket en sådan förbittring, att det allenast
med svårighet lyckades konungen att bereda dem skydd. Emellertid
misslyckades ett utfall från staden. Dalkarlame och roslagsborne som hade skyndat
sin konung till hjelp blefvo slagna, och det lyckades omsider de upproriske att
sätta sig i förbindelse med besättningen på slottet. Konung Karl såg då ingen
annan utväg än att högtidligen afsäga sig kronan (den 30 januari 1465),
mot det att han fick Raseborgs län i Finland for lifstiden samt till betalning
af sina skulder ett par andra finska län, allt utan redovisning eller
tjenstskyl-<lighet. Med afseende på hans enskilda egendom bestämdes på samma sätt
som när han förra gången skildes från regeringen. Det dröjde dock temligen
länge, innan han kom i besittning af Raseborg (fig. 256), hvilket innehades
af hans fiende åbobiskopen Kort Bitz.
Biskop Kettil och erkebiskop Jöns riksföreståndare 1465, 1466.
Biskop Kettil dör 1 pesten, augusti 1465. — Möte mellan de tre rikenas råd i Jönköping, fetman
1466. — Missnöje med erkebiskopen.
Konung Karl var nu aflägsnad, men de forna unionsvänneme voro
derfor icke hågade att åter inkalla konung Kristiern: de ville helst regera sjelfva.
De två prelaterne togo för sin del ansenliga län och hugnade med sådana
sina anhängare; erkebiskopen satte sig åter i besittning af Stockholms slott,
hvilket gjorde honom till landets mäktigaste man. Biskop Kettil bibehöll
sin värdighet af riksföreståndare, utan att några närmare bestämmelser, sa
vidt man nu vet, vidtogos af rådet angående regeringens förande. Till råga
på olyckan rasade nu under tvenne år en pest, som ensamt i Stockholm lär
hafva bortryckt sju tusen menniskor, och for denna sjukdom föll äfven biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
