Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så mycket mera berättigad, som denne, trots upprepade löften till
hanse-stadema, ännu icke hade upphört med att utsända kaparskepp eller tillåtar
deras utsändande, ty de skickades gemenligen ut af herrar Magnus Grenr
Ture Turesson och Erik Krummedike. Så mycket angelägnare var konung
Kristiern att tala om sin benägenhet för fred och tog till och med intyg
af de danska landstingen om densamma. Först när ställningen i Slesvig
och Holstein, hvarest konungens broder grefve Gerdt regerade ytterst
egenmäktigt, blef betänklig och konung Kristiern befarade, att de missnöjde skulle
få farliga bundsförvandter i hansestäderna, blef han villig att gå deras
önskningar till möte.
Den 29 september 1469 kom han med några af sitt råd till Ltibeckr
der till en början hans förhållande till hansan afhandlades. Han lemnade
derefter staden, innan de svenska ombuden, erkedjeknen i Upsala Konrad
Rogge, doktor Nikolaus Ryting samt herr Erik Eriksson och herr Gustaf
Karlsson, som uppehållits af motvind, hade hunnit anlända. Nya danska ombud
sändes efter deras ankomst till Ltibeck, men i följd af hvarjehanda formfrågor
drog det ut på tiden, så att den egentliga underhandlingen icke kunde öppnas
förr än den 20 oktober. Sveriges så väl som Danmarks ombud begärde, att
de hanseatiska ombuden skulle fålla dom i stridsfrågorna, men dessa
undandrogo sig, föreslående att man först af allt skulle söka ingå en förlikning.
Men då framstälde danskarne den fordran, att konung Karl (hvilken för
öf-rigt konung Kristiern vid denna tid icke plägade gifva konungatitel) skulle
afträda Sveriges rike till konung Kristiern och ersätta alla kostnader som
hans senaste öfvertagande af regeringen hade vållat denne. De svenska
her-rarne deremot fordrade, att konung Kristiern skulle till Sverige återlemna
Gotland samt Skåne, Halland och Bleking. Då anspråken icke kunde
sam-manjemkas, föreslogo hanseaterne att alltsammans skulle uppskjutas till ett
möte nästa år och skulle under tiden ett stillestånd råda. Svenskarne gingo
in härpå, men konung Kristiern, underrättad om förslaget, skyndade till
Lu-beck, för att yrka att hansan eller, då denna icke ansåg sig stark nog, någon
furste skulle falla dom mellan honom och Sverige. Båda delarna afböjdesr
hanseaterne föreslogo i stället, att Sverige skulle underkasta sig konung
Kristiern, men att konung Karl, för det han afstod från sin krona, skulle hugnas
med besittningen af några landskap, men de svenska ombuden svarade att
de ginge hellre i fängelse än de afträdde en,enda gård — så mycket mera
som så väl andlige som verldslige hade förbundit sig att aldrig erkänna
Kristiern eller någon annan utländing som konung öfver Sverige. Slutet
blef, att ombuden åtskildes, utan att något hadc blifvit uträttadt.
Under det detta försiggick i Lfibeck, hade en del af de svenska
stormännen å nyo affallit från konung Karl. Deras hufvudman var Erik
Karlsson, till hvilken slöto sig herrar Erik Nilsson, Ivar Gren, Trötte
Karlsson, David Bengtsson och Kristiern Bengtsson m. fl. Konung Karl befann sig på
väg till Vadstena, dit han hade kallat sina rådsherrar, men innan han hunnit
fram, hade de upproriske inträngt i staden och der gjort flere fångar, bland
Goo<
e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
