- Project Runeberg -  Sveriges medeltid, senare skedet, från år 1350 till år 1521 /
355

(1877) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blifvit bestämdt (jfr s. 347), att regeringen skulle vid konung Karls frånfälle
öfvertagas af lierr Ivar Axelsson, men konungen synes mot slutet hafva
genomskådat sin mågs sjelfviskhet. Helt kort fore sin död skref han till rådet
i Danzig som klagade öfver herr Ivars sjöröfverier, att han icke hade någon
makt öfver mågen, utan ämnade denne, så snart han och hans fränder fått
af konung Kristiern ersättning för de förluster denne tillfogat dem, åt honom
upplåta Visborg och Gotland. De många slägtförbindelsema mellan konung
Karl och Tottarne begagnades likväl af konungens fiender för att väcka ond
blod hos folket. Till och med herr Ture Turesson, som så länge visat sig
som en förrädare mot sitt eget land och en vän af Danmark, blygdes icke
att, så snart han hade fått höra rykten om konung Karls död, skrifva till
virdarne, att konung Karl hade anförtrott Stockholms slott och regeringen
åt danskar, men att herr Ture jemte Erik Karlsson, herrar Magnus och Ivar
Gren, Eggert Krummedike, Erik Nilsson och Trötte Karlsson m. fl. ville
med lif och makt hindra att danska män ej längre skulle fä så stort välde
i Sverige. Så mycket oblygare är detta hans beteende som han i samma
bref kallar sig »höfvidsman på Kalmar å min nådig herre konung Kristierns
vägnar».

Konung Karl hann icke någon synnerligen hög ålder — han var vid
sin död ej mer än 62 år, men hans kraft synes hafva blifvit bruten af de
många vexlingar som han under sin mannaålder hade erfarit. Under sin
tredje regeringstid öfverlemnade han alla krigiska värf åt de båda Sturarne,
syselsättande sig sjelf med en landsfaders ordnande och rättskipande
verksamhet. Under den tid han var höfding på Raseborg hade han egnat mycken
uppmärksamhet åt lagskipningen inom länet. Efter sitt sista regeringstillträde
sökte han bota de skador den långvariga ofreden vållat, ifrade för de förödda
bygdernas återuppodlande, nedsatte skattebördorna, bistod allmogen i dess
klagomål öfver intrång från herrarnes sida, tillrättavisade rådet i Upsala, för
det detta icke vågade göra åtal mot dem, som öfvat öfvervåld mot staden.
Det hedrar honom, att han, sedan hans kraft blifvit bruten, så att han ej
längre kunde arbeta för tillfredsställande af en personlig äre- och praktlystnad,
fortfarande hade ett varmt hjerta och en öppen blick för folkets behof. Detta
så väl som den omtanke han under sina tidigare regeringsår hade visat för
landets förkofran och hans alltid oförändrade svenskhet låter oss fatta den
tillgifvenhet hans vänner och allmogen egnade honom och väcker, efter
århundradens förlopp, i hvaije svensks sinne ett genljud af det deltagande, med
hvilket samtiden omtalade hans motgångar och som lät den i hans död se en
befrielse. År 1470, heter det i rimkrönikan, »ville Gud hjelpa konung Karl
ur hans nöd».

Konung Karls förmögenhet hade under hans vexlande öden smält i hop.
Vi ega i behåll hans testamente, i hvilket han åt sina närmaste gifver dels
pantlänet Borgholm med Öland (hvilket dock för tillfallet befann sig i hans
fienders händer) samt några andra gårdar, dels skepp, goda hästar, klenoder
och dyrbara kläder; månget från vår medeltid bevaradt testamente, som utfärdats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhsh2/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free