Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock vuxit så, att murarna blifvit alldeles omslutna af hus, utom vid de två
liufvudportarna mot norr och söder. Som man hade svårt att göra ett
angrepp från sjösidan i följd af de pålverk, som omgåfvo stranden, måste
anfallen riktas mot Söderport eller Norrport, och som dessa voro starkt
försvarade, och förskansningar dessutom funnos annorstädes på mera blottstälda
punkter, kunde sjelfva staden ännu anses vara befäst. Tomterna på
mal-marna voro vida större och användes dels som kålgårdar åt sjelfva stadens
invånare, dels voro å dem boningshus uppförda. Äfven betydande personer
bodde på malmarna, t. ex. konung Karls kansler, doktor Nikolaus Ryting.
I det inre af staden var det icke allenast vid utstakandet af tomterna
som man varit sparsam på utrymmet; äfven torgen voro små och de
sten-lagda gatorna smala. Stortorget var stadens förnämsta torg och var denna tid
ungefär lika stort som nu; det är allenast på norra sidan, der, å
nuvarande börsens plats, rådhuset och några andra bygnader funnos, som någon
väsentligare olikhet fans. En del af utrymmet
intogs för öfrigt af kåken (midt för
Kåk-brinken), der förbrytare afstraffades. Stadens
förnämsta gator, de som redan under
medeltiden hade fått sina nuvarande namn, voro
Köpmangatan, Skomakargatan,
Svartbrödra-(Svartman-)gatan, Själagårds-(Skärgårds-)ga-tan1 2 och Kinhästa-(Kinstu-)gatan. I öfrigt
uppkallades gatorna vanligen efter de
märkligaste personer, som vid dem hade någon
egendom, men som under tidernas lopp egarne
vexlade, byttes äfven namnen om.
Stadens utseende den tiden hade för
visso synts en nutidens menniska ganska eget.
Mot gatan var regelbundet gafveln vänd, hvilken reste sig smal och hög med
sina många fönsteröppningar (jfr fig. 211, hus i Visby, och fig. 285, hus i
Ystad). Låg husets långsida mot en gränd, var det ofta försedd med en
svalgång — en långs hela huset gående balkong. Om äfven det motliggande
huset var försedt med en sådan, blef naturligtvis gränden temligen mörk.
Också foreskref stadslagen, huru breda svalgångarna fingo byggas.
De trånga gatornas utrymme var den tiden ytterligare inskränkt. Icke
blott skulle invid hvar husport stå en tunna med vatten, för den händelse
eu vådeld skulle utbryta — mot elden var man dock temligen värnlös,
mången gång odelade den stora delar af staden, så mycket lättare som den till
en stor del bestod af trähus och taken åtminstone icke sällan voro täckta
med halm — utan deijemte drefs så godt som all bodhandel på gatan.
Bodarna hade nämligen ett stort fönster, utanför hvilket en nedfald skifva
bildade disk, under det en annan uppslagen skifva skyddade de utstälda varorna
1 Den hade fått sitt namn efter en Tid gatan anlagd from stiftelse, den s. k. själagården.
2 Secretnm civitatis stocholmensis.
Sveriges historia. II. 24
284.
Stockholms stads sigill från
1400-talet2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
