Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beten; utan smed kan ingen berga sig. Såsom grammatikan visar våg till andra
andliga konster, så visar smideskonsten väg till de andra verldsliga konsterna. >
Men dessa bandtverkarlag voro icke de enda föreningar som funnos i
Stockholm och andra svenska medeltidsstader. Der funnos äfven andra
brödraskap eller gillen, hvilkas medlemmar icke hade samma yrke, men förenade
sig tidtals i gemensam festglädje, underhöllo gudstjenst och milda stiftelser
och sörjde för brödemes snara förlossande ur skärselden. Sådana gillen, hvilka
vanligen buro ett helgons namn, funnos i stor myckenhet i Stockholm, men
vid denna tid var det ett som i betydelse och anseende vida öfverträffade alla de
andra, nämligen den heliga lekamens gille (jfr s. 198), som hade sin
huf-vudgård vid Skomakargatan, men egde andra fastigheter här och der i staden.
Alla stadens prester voro skyldiga att inträda i detta gille, men det stod äfven
öppet för lekmän, både män och qvinnor.
Helt visst firade detta gille med stor högtidlighet sin fest söndagen efter
den helige Martins dag (den 11 november) år 1471. Under de tvenne
föregående åren hade tidens oro och nöd så tungt hvilat på sinnena i Stockholm,
att man icke hade »druckit» något gille. Nu var deremot, till en del genom
borgames mannamod, en stor seger vunnen utanför stadens murar och man
kunde i trygghet egna sig åt fredliga värf. Tvifvelsutan gingo den gången
mer än vanligt märkliga män i processionen, som förde hostian genom
stadens gator; ty medlemmar af gillet voro, bland andra, herr Nils Sture med
sin fru, herr Johan Kristersson (vase) och Knut Posse.
Under det handtverkarembetena förenade män af samma yrke och höllo
hos dem uppe en stark enhetskänsla, så förde de andra gillena tillsammans
män och qvinnor af skilda stånd — der sutto vid festerna samman herr
riddaren med fru, herr borgmästaren, den andlige och handtverkaren, alla med
samma syselsättning, alla underkastade samma lagar. Dessa senare gillen
vidgade således kretsen af sammanhörighet och måste icke litet hafva bidragit
till att höja borgerskapets tankar om sig sjelft.
Gillena voro således goda medel till höjande af borgerskapets sjelfkänsla
och dermed äfven till höjande af dess rol i samhället. Man skulle kunna
undra deröfver, att borgerskapet med sina hjelpmedel icke långt tidigare
förvärfvade en betydligare ställning inom staten, men söndringen mellan
tyskar och svenskar hade varit så stor, att den hindrat en kraftig samverkan.
Nu var detta hinder undanröjdt, nu först har man rätt att tala om ett svenskt
borgerskap i Sveriges städer.
Det fosterländska sinnelaget kom till utbrott genom den seger de svenska
vapnen hade vunnit den 10 oktober 1471 och genom den lyftning i sinnena
som segerjublet framkallade. Om vi dertill lägga, att denna seger för lång
tid friade svenskarne från danskames anfall, att den möjliggjorde den fred, det
väl behöfliga lugn, som under det följande fjerdedels seklet rådde i landet
då må vi med skäl säga, att få strider hafva haft en så stor betydelse i rår
historia som denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
