Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
införd en strängare tukt. Vi få emellertid icke af de två nyss omtalade
klosterstiftelserna tro, att man öfver allt omfattade klostren med slösande
välvilja; från månget håll klagas öfver klostrens nödstälda belägenhet.
Sinnena hade för öfrigt vid (denna tid blifvit i betydlig mån dragna från den
svärmiskt idealistiska sinnesriktningen, uppmärksamheten riktades vida mer
än förr varit händelsen åt naturen, hvilket icke minst röjer sig i konstens
utpräglade realistiska hållning, men med en sådan riktning stämmer
kloster-lifvet föga öfverens. Också skrifver en vadsten asyster, som mot sin vilja hade
blifvit insatt i klostret, till sin hjertans kär: »Under dessa hvita kläder
ligger förborgadt ett kolsvart hjerta, fullt
med bedröfvelse, till dess det i svarta
mullen nedlägges, men så ofta jag tänker
på dig, allra käraste hjertan3 glädje, får
jag en innerlig hugsvalelse, menar mig
vara hos dig i din famn och i lunden der
du lekte för mig på harpan. Det hafver
jag sedan med många tårar och suckar
betänkt, de kärliga sånger som du sjöng.
Mins du hvad du sjöng: fågeln sjunger
så ljufligt i skogen, men sitter så
bedröf-vad i buren. Det är nu skedt som du
sade: jag måste nu kallas en fattig fågel
fågel i
skogen. Allra käraste hjerta, så ofta jag
går i trädgården in och skådar på träden,
tänker jag på de kärliga ord oss emellan.»
Redan på konung Eriks af Pommern
tid hade man hos påfven anhållit att fä
några svenskar inskrifna bland helgonens
tal (s. 209). Frågan om
helgonförklaringen uppsköts allt jemt, men med tillstånd
af påfven skrinlädes högtidligen benen af
fru Katarina Ulfsdotter 1489 och af c’
biskop Brynjulf Algotsson 1492. De an- 312. Biskop Konrad Rogges grafsteu i
dras ben skrinlädes senare. Strengnäs domkyrka’.
Mot de nödlidande visade man mycken välvilja. Hospitalen hugnades
med andliga förmåner och i ett par stift inrättades herbergen for ålderstigna
prester, som hade lemnat sina pastorat och eljest hade fått gå land och rike
omkring för att tigga sig till lifvets uppehälle.
Inom det literära området fans under 1400-talets sista årtionden föga
lifskraft. Några större verk skrefvos icke, man nöjde sig i allmänhet med
i buren, som förr var en lustig
1 Inskrift: An[n]o d[omi]ni Mdi v die mensis aprilis obiit revere[n]dus in (Chriato)
pater d[omi]n[u]s Co[n]radus Rogge dei g[rac]ia ep[iscop]us stre[n]genen[sis] (år 1501
den 5 april dog den i Kriato vördnadsvärde fadern herr Konrad Rogge, af Gnds nåd biskop i Strengnäs).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
