Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ny årstiden 1502 uppsade äfven han konungen trohet, och herr Henrik
Krumme-dike på Bohus erhöll då konungens befallning att angripa honom, att uppvigla
vestgötabönderne samt bränna Örestens fäste och Ny Lödöse. Från Norge
skulle äfven ett anfall göras mot Sverige. Af allt detta blef dock intet. Till
befälliafvare i Yestergötland nämdes af herr Sten den tappre herr Åke
Hansson (Tott), halländingarne visade sig benägna att sluta sig till Sverige och
herr Knut Alfsson ryckte in i Norge, der en mängd missnöjda slöt sig till
honom. Han intog Akershus och Tönsberg samt begynte belägra det fasta Bohus.
Han måste dock följande sommar (1502) upphäfva belägringen och draga sig
tillbaka till Akershus, hvilket nu belägrades af herr Henrik Krummedike, som
hade fatt en trupp af skotska och tyska legoknektar. Prins Kristiern belägrade
Elfsborg, hvilket gaf sig den 18 juli. Den förbittrade vestgötaallmogen slog
derefter ihjäl herr Erik Eriksson, hvilken icke tyckes hafva tillräckligt sörjt
for fastets försvar. Herr Åke Hansson gjorde ett anfall mot danskarne vid
Elfsborg, men misslyckades, och prins Kristiern tågade från det af honom
nedbrända Elfsborg till Öresten, hvilket äfven måste gifva sig och blef nu
lågornas rof. I slutet af juli vände prinsen åter till Danmark. Följande
månad föll Akershus. Den 18 augusti hadc herr Knut Alfsson begifvit sig
om bord på herr Henrik Krummedikes skepp för att underhandla, en
ordvex-ling uppstod, och trots gifven lejd blef herr Knut mördad. Att bryta lejden
var enligt tidens uppfattning en skändlig förbrytelse, men konung Hans
förklarade att herr Henrik Krummedike hade betett sig som en trogen dandeman.
Herr Sten Sture hade gått öfver till Finland, der Viborgs fäste gaf sig
godvilligt, Åbo slott deremot försvarades intill den 6 september. Mot slutet
af denna månad belägrade herr Sten, dock utan framgång, Varberg. I början
af mars 1503 eröfrades östra Bleking, som anförtroddes åt herr Nils
Klaus-son. I böljan af maj gaf sig, efter i det närmaste två månaders belägring,
Kalmar stad. I vestra Sverige vann man icke någon så bestämd framgång.
Herr Åke Hansson underhöll ett gränskrig och herr Svante Nilssons infall i
Norge, som syntes lofva mycket, blef af kort varaktighet.
Främmande makter begynte underhandla, för att åstadkomma fred och
vinna tillåtelse för drottning Kristina att återvända till Danmark. Påfven
uppträdde till konung Hans’ förmån och hans ombud förmådde hansestäderna
ätt förlika sig med honom. Drottningen, som skulle stanna i Sverige till
■dess rådet hade funnit tillfälle att sända henne åter till Danmark, hade från
Stockholm blifvit förd till Vadstena, hvarest herr Sten och herr Hemming Gad,
■ett par lUbska sändebud med flere afhemtade henne på senhösten. I slutet
af november hade hon kommit till Halmstad. Under återvägen afled herr
Sten Sture i Jönköping den 14 december 1503.
Han var då en gammal man, men hade ända intill sitt slut bibehållit
kraft och håg att verka. Af alla dem sora under medeltiden styrde Sverige
allt sedan drottning Margaretas dagar har ingen visat så mycken omtanke
för landets bästa som han. Uti ett afseende stod han öfver den stora
drottningen: för henne var Sverige jemförelsevis ett främmande land, och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
