Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvar eller dagtingan. Rättegången duger icke till mycket, ty Sverige vore
redan instämdt för kejsarens kammarrätt (detta betydde dock bra litet!), och
att vädja till högre rätt, till påfven, skulle medföra allt för stora kostnader.
Att lita till krig vore ock oradligt, alldenstund fienden vore mycket mäktig
och landet utarmadt. Således återstår allenast att dagtinga, ehuru väl Sverige
ofta tillförne blifvit genom dagtingan besviket, och man hade derför anmodat
erkebiskopen att inleda underhandlingar med konung Hans.
Om än flertalet af rådets medlemmar delade dessa åsigter, stod herr Svante
dock ingalunda ensam. Herr Erik Turesson insände år 1507 till rådet ett
betänkande af följande innehåll: Det vore icke rådligt att låta hansestäderna nu
uppträda som medlare mellan rikena, ty dermed förnedras dessa och städerna
upphöjas, hvilka dock ofta visat att deras ord icke äro mycket att lita på.
Så mycket mindre vore det skäl att gifva efter, som, efter hvad herr Erik fött
veta af sina vänner i städerna, dessas menigheter ifrigt yrkade på tillstånd
att åter upptaga den vinstgifvande handeln på Sverige. Det vore i öfrigt
farligt att låta de tyska städerna få allt för mycket insteg i de politiska
förhållandena, ty derigenom kunde till sist den tyske kejsaren blanda sig i
blifvande konungaval. Yida enklare vore det att direkt underhandla i
Danmark om ett nytt unionsmöte, men om detta icke kunde ske, torde väl Sverige
ännu en tid kunna hålla ut med fejden, så att konungen snart skulle tröttna
vid den; för sin del ville herr Erik hjelpa till med lif ogIi yttersta makt, ty
det vore vida bättre att hafva en uppenbar fejd än en öfvermäktig hemlig
och ohuld herre. En fred som ej gjorde skada eller förakt vore nog det
bästa, men hellre krig än en utländsk konung eller hans afföda. Icke vore
det så farligt med förbudet för hansan att handla på Sverige, ty det kunde
icke upprätthållas. Öfver Reval kunde man få både humle och salt, kläde
och vin. Man kunde dessutom helt enkelt taga så många hanseatiska eller
holländska skepp man behöfde och sedan gifva för dem full ersättning;
dermed kunde man icke ger na ådraga sig något straff. »Sveriges rike är icke
så snart vunnet som dess fiender tänka, om Gud blott täckes gifva endrägt
och kärlek inbördes.»
Rådet förde nya underhandlingar med Danmark, under det kriget
fortfor på alla håll. I slutet af december 1507 brände Henrik Krummedike Ny
Lödöse, den 27 januari 1508 inbjöd det danska rådet det svenska till ett möte
i april månad, i slutet af februari brände herr Trötte Månsson till Eka
den skånska staden Yä, ungefär en månad senare företog herr Åke Hansson
en fård till ön Anholt, hvarest han satte sig i besittning af alla de
kostbar-heter som borgarne i de halländska städerna af fruktan för anfall hade
gömt derstädes, mot midten af april reste biskop Otto i Vesterås och herr
Erik Trolle till Kjöbenhavn att inleda underhandlingar. Doktor Hemming
Gad hade öfvertalat riksföreståndaren att nu försöka underhandlingarnas väg
för att få, om möjligt, andrum under ett par år. I Kjöbenhavn öfverenskom
man allenast om ett stillestånd intill den 1 juli samt att alla tvistigheter vid
den tiden skulle afdömas vid ett möte i Varberg. Något afgörande kom dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
