Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inre förhållanden intill herr Svante Nilssons död (1512).
Svaite Nilssons personlighet — Stormännen. — Prelnternes strid om makten. — Finlands betryckta
ställning. — Sten Kristerssons (oxenstjerna) uppror 1511. — Rådet sitter 6ig emot herr Svante. — Svante
Missens död, den 2 januari 1512.
Mau känner i ganska hög grad bristen af en samtida, fortlöpande
utförlig skildring af herr Svantes styrelsetid; vi hafva för detta skede icke något
annat än slutet af de yngre rimkrönikorna samt Olaus Petri’s historia, hvilka
likväl båda äro ganska kortfattade. För att få kännedom om de vigtigare
personernes karakterer, allra främst riksföreståndarens, har man ingen annan
utväg än att gifva akt på de antydningar, som deras handlingar lemna samt
att lyssna till de beskyllningar som de olika partiernas män framkastade mot
hvarandra, och de ursäkter som de anklagade alltid hade att anföra. Att rätt
väga anklagelsen och försvaret är icke någon lätt sak.
Herr Svantes tid förefaller sorglig vid sidan
af herr Stens, i följd af de ständiga krigen och deras
oundvikliga följder, nöd och missmod. Tidens
handlingar äro fattiga på underrättelser om åtgärder som
vidtagits till landets sannskyldiga förkofran — all
omtanke, alla åtgärder gälde kriget och hvad
dermed stod i sammanhang, Sverige befann sig åtta år
på fullständig krigsfot. Det var derfor icke herr
Svantes fel, att han hann göra så litet för att främja
de inre förhållandena, men var det kanske hans fel
att kriget var så långvarigt? Hans fiender gjorde honom denna beskyllning.
Son af en fader som i Sverige utöfvat ett ganska stort inflytande, tidigt
öfvad i ridderlig idrott, tidigt intagande en plats bland landets store och
framför allt begåfvad med en kraftig ande, måste herr Svante redan vid unga
år drömma om en stor framtid. Han stod i herr Stens tjenst, men synes icke
odelad t hafva åtnjutit dennes förtroende: om hans duglighet hade herr Sten
inga tvifvel, men han tyckes icke hafva varit lika säker om hans frihet från
egennyttiga planer. Derfor gaf herr Sten honom visserligen det mycket
makt-påliggande uppdraget att vara en af krigshöfdingarne i Finland, när detta
land allvarligt hotades af ryssame, men litet dessförinnan, när herr Nils Sture
hade dött (1494) och Svante gerna ville öfvertaga faderns län Stegeborg,
vill-for icke herr Sten denna hans begäran, ehuru många voro de som bådo för
Svante. Förmodligen bidrog detta till att göra den senare afvog mot
riksföreståndaren, afvogheten öfvergick, som vi hafva sett, till öppen fiendtlighet.
Men denna fiendskap blef icke beståndande. I förening upprättade de
två än en gång riksföreståndarskapet, som visserligen äfven då föll på gamle
herr Stens lott, men af det fosterländska partiet ansågs herr Svante vara
sjelfskrifven efterträdare. Att denne i Finland gjort stora förluster är
onek-ligt, men han hade dock fått försäkringar om ersättning. Hans vägran att
349. Herr Svante Nilssons
sigill (natt och dog).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
