Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att nu, när strid förestod, bedja honom tänka på sin pligt mot fäderneslandetr
Sveriges kyrka och folk eller åtminstone af omtanke för sig sjelf och sin
fångne fader förekomma blodsutgjutelse. En medlem af Upsala domkapitel
kom ut till sändebuden och gaf dem det svar, att äfven om erkebiskopen vore
hågad att säga ja, svarade han å domkapitlets vägnar nej, ty detta hade till
hälften bekostat fästets försvar.
Helt snart efter denna förhandling gick den danska hären i land invid
Stockholm. Vid byn Vädla, som låg på hvad man nu kallar Ladugårdslandet,
möttes den af herr Sten Sture och hans rytteri. Striden blef häftig och
slutade med ett fullkomligt nederlag för danskarne. Herr Sten höll ett
högtidligt intåg i Stockholm med tre eröfrade fanor och en mängd fångar. Dagen
derefter sände han några fångar till Stäket för att underrätta erkebiskopen
ora slagets utgång. Besättningen yrkade att fästet skulle uppgifvas, och
erkebiskopen förklarade sig nu villig att gå
in på de vilkor som riksföreståndaren
förut hade framstält, men han fick till
svar, att det skulle han hafva gjort förr,
då hade många lefvat som nu voro for
hans skull döda, och efter som han vållat
så mångas död och dermed blifvit en
mandråpare, vore han icke längre tjenlig
till biskop. Men till- att gifva sig pä
nåd och onåd var herr Gustaf föga
benägen och fortsatte derfor försvaret.
1 november 1517 hölls i Stockholm
ett riksmöte för att fatta beslut rörande
erkebiskopen. Alla rikets biskopar infcmno
sig utom herrar Vincentius i Skara och
Ingemar i Vexiö. Erkebiskopen infann
sig mot lejd. Riksföreståndaren redogjorde utförligen för hvad som hade skett allt
sedan mötet i Arboga, och fattades derefter det beslut, att Stäkets slott, som i de
tre senaste erkebiskoparnes tid så ofta hade varit för riket skadligt, skulle nedbrytas,
samt att herr Gustaf Trolle aldrig mera skulle erkännas som erkebiskop. Alla
de närvarande förbundo sig, att derest för denna sakens skull pålades bann eller
interdikt, skulle det gälla dem alla lika, och härpå gaf man den 23 november
herr Sten ett skriftligt bevis, besegladt med rikets klämma och de närvarandes
signet. Biskop Hans Brask, som eljest hade af alla biskoparne stått mest på
herr Stens sida, fann det nu rådligt att söija för sin säkerhet och lade derfor
in i vaxkupan, i hvilken hans sigill aftrycktes, en liten skrift så lydande:
»Härtill är jag nödd och tvungen.» Utgången visade, att hans åtgärd var
klok, men den kan icke gerna anses vitna om en fullt ärlig statskonst.
Erke-biokop Gustaf återvände från riksmötet till Stäket, hvilket han snart derefter 1
1 S[igillum] fabrice basil[icae] S[ancti] Petr[i] de urbe (Sigill for den heliga
Peters-kyrkans i staden [Roma] bygnadsfond). — Bokstäfverna I och A beteckna Johannes Ängelns.
363. Päflige legaten Arciraboldos sigill K
OriginnlBtampen förvaras i Kjöbenhavns
oldnordiske museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
