Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Kristtorns regering 1520—1521.
Sveriges ställning vid Sten Store den yngres död. — Kristiern n erkinnes af ridet som Sverige*
konung, den 2 mars 1520. — Kristina Nils dotter (gyllenstjerna) försvårar Stockholm. — Lingfredagwlaget i
IJpsala, den 6 apriL — Riksdag i Kristlerns lftger vid Stockholm, den 3 juni. — Befrielsekriget i mellercti
Sverige. — Stockholms belägring. — Fru Kristina uppger slottet — Kristlerns intåg i hufvudstaden, den 7
september. — Konungens kröning, den 4 november. — Stockholms blodbad. — Kristlerns blodbesndlade åter
väg till Danmark. — Hans lagstiftningsåtgärder. — Gustaf Eriksson i Dalarna.
Segern vid Tiveden och herr Stens död gjorde visserligen icke Kristiern
II till rättmätig konung öfver Sverige, men i följd af den obeslutsamhet
som de svenska herrame visade kunna vi redan från februari 1520 betrakta
honom som landets herre.
Utan tyifvel var den allmänna känslan bland stormännen vid herr Stens
död en omätlig häpnad öfver den förändring som så oförmodadt in träffat. Vi
fa måhända anse detta som en mildrande omständighet, när vi skola yttra
oss öfyer det allmänna affallet från den svenska saken, som så godt som
genast inträffade. Herr Ture Jönsson, Vestergötlands lagman, uppmanades af
fru Kristina, herr S&ns modiga och pligttrogna enka, att sätta sig i spetsen
för försvaret. Fyra gånger tillskref hon honom härom, lofvande honom all
hjelp som det stod i hennes makt att gifva, men herr Ture, allt för mån om
egen fördel, aktade det icke och slöt sig i stället till konung Kristiern.
I mälarlandskapen kisade sig biskop Matts i Strengnäs, som hade varit föremal
för herr Stens synnerliga tillgifvenhet, och riksrådet Knut Bengtsson (sparre) pa
Ängsö mest benägna att förena sig med konung Kristiern. Än på Tynnelsö,
än på Ängsö samlades herrarne för att rådslå. Böndeme voro ifriga att
fortsätta striden, men adeln visste icke rätt hvad den ville, hvilket visade sig
allra mest, när några tusen man hade samlat sig vid Eldsund (i närheten af
Strengnäs) och sedan, så fort danskarne nalkades, skingrade sig, emedan
herrarne voro så tveksamma, att ingen ville sätta sig i spetsen för hären.
Dan-skarne besatte då genast Strengnäs (den 20 februari 1520). Dagen derefter
öfvertalades Otto Krumpen af biskop Matts till ett elfva dagars stillestånd.
Strengnäsbiskopen, biskop Otto Svinhufvud och herr Erik Abrahamsson
visade sig mycket ifriga för konungens sak. Så snart hären kommit till Upland,
utvecklade herr Gustaf Trolle den mest outtröttliga verksamhet i samma
riktning. Den 2 mars 1520 möttes tio riksråd i Upsala, Otto Krumpen och
några af hans höfdingar infunno sig äfven, och riksrådet erkände i svenska
folkets namn konung Kristiern som konung. Den 6 mars utfärdade den
danska härens anförare ett bref, i hvilket utlofvas glömska af allt förflutet,
en regering i öfverensstämmelse med Sveriges lag, stadfästelse af alla
privilegier, återlemnande af Elfsborg och Borgholm o. s. v. De som hindrade
Stockholm och andra städer att ansluta sig till denna öfverenskommelse skulle
straffas till lif och gods som konungens och rikets fiender. Den 31 mars
stadfäste konungen denna öfverenskommelse. Större delen af allmogen
underkastade sig. Allenast i bergslagen, Dalarna och Vermland var man hågad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
