Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herr Erik Johansson (vase), Gustafs fader. Doktor Hemming Gad och andra
begåfvo sig in i staden för att underhandla, och man gick deras önskningar
till möte. Den 5 september utfärdade fru Kristina, hennes höfvidsmän for
slottet och stadens magistrat ett bref, i hvilket de erkände Kristiern som
konung samt öfverlemnade till honom för lifstiden och efter honom till rådet
Stockholms slott. Men konungen var icke nöjd dermed och fick tvä dagar
senare ett nytt bref, i hvilket bestämdes att slottet efter hans död skulle
tillfalla hans son prins Hans eller, i fall han aflede, konungens gemål
Elisabet samt först efter deras död återgå till riksrådet. I utbyte utfärdade
konungen (den 5 september 1520) till fru Kristina och Stockholms stad de mest
bindande försäkringar om fullkomlig glömska af allt förflutet, för striderna
mot konungame Kristiern I, Hans och honom sjelf, för allt som blifvit gjordt
mot erkebiskoparne Jakob Ulfsson och Gustaf Trolle samt mot biskop Otto
med flere, och inbegrepos i denna förlikning namneligen, på fru Kristinas bön,
biskop Arvid Kurck i Åbo, riddaren Åke Jörgensson (Tott) samt väpname
Tönne Eriksson (Tott), Nils Eskilsson (baner) och Gustaf Eriksson (vase) —
hvilken sist nämde *allt sedan maj månad befann sig i Sverige efter att hafva
geilom flykt räddat sig ur sin fångenskap i Danmark. Alla fångar skulle
lösgifvas, fru Kristina fick ganska stora förläningar, och de som å hennes
vägnar fort befäl å rikeis slott skulle hugnas med län.
Den 7 september höll konungen sitt intåg i staden. Få dagar derefter
for han sjöledes till Danmark, men vid midten af oktober var han
återkommen. Under hans frånvaro innehades slottet af tre danskar.
Huru villiga de svenska herrame voro att gå konungens ärenden visade
de den 30 oktober, då man hade sammankallat riksrådet i gråbrödraklostret
och der, efter en utförlig och vrängd framställning af den nu mer med
konungen försonade biskop Jens Beldenak, förklarade, att Kristiern genom
arfs-rätt vore Sveriges laglige konung »i öfverensstämmelse med den helige Eriks
lag», hvartill kom att Kristiern vore en ättling af den helige konung Erik.
Detta senare var väl sant, men alldeles ogrundadt var påståendet att Sverige
var ett arfrike och icke ett valrike, oförsvarlig var riksrådets beredvillighet ätt
gå in på denna konungens lagstridiga fordran.
Till den 1 november 1520 var ett allmänt riksmöte sammankalladt, vid
hvilket Kristiern hyllades till Sveriges konung, i öfverensstämmelse med
denna hans föregifna arfsrätt. Den 4 november kröntes konungen i
Stockholms stads åt den helige Nikolaus helgade kyrka af erkebiskop Gustaf Trolle,
hvilken åter hade inträdt i sitt embete, och konungen svor att styra riket
med infödda män, att beskydda kyrkan och alla försvarslösa, att akta alla
privilegier samt att hålla alla vid Sveriges lag och rätt. Regalierna buros i
den högtidliga processionen af danska herrar, och det riddarslag som derefter
gafs kom allenast danskar och tyskar till godo. Att vid en svensk
konunga-kröning svenska män på detta sätt förbigingos väckte helt naturligt anstöt.
För den som vet hvad efter kröningen följde är detta konungens
förfaringssätt synnerligen betecknande.
LaOOQle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
