Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfversigt af Sveriges inre utveckling under
medeltidens senare skede1.
Styrelse och förvaltning.
Konungamakten. — Frllset. — Ridet. — Allmogen delaktig i rikets styrelse. — Riksdagar. —
Rids-mftten eller herredagar. — De gamla landskapen ftrlera sin politiska betydelse. — RiksfVreståndarskap.
-Lagskipning. — Administrativ indelning. — Krigsvägen.
id böljan af den period, som i denna del af
Sveriges historia blifvit behandlad, funno vi i
landet den konungamakt, som de kraftiga
männen af Folkungarnes ätt hade utbildat, samt vid
konungens sida ett råd och ett ridderskap jemte
de lägre graderna af väpnare och allmänneliga
frälsemän, h vilka, så väl rådet som frälset, hade
hugnats med hvaijehanda förmåner på bekostnad
af allmogen, som småningom hade mist väl
icke sina politiska rättigheter, men tillfälle att
dem utöfva. I de politiska förhållandena hade
således sedan den hedna tidens dagar en
forskjutning inträffat, ett öfverflyttande af makten
från det hela till en del. Under skedet efter
1350 inträder en ny öfverflyttning. Gynnadt af oenigheten inom
konungafamiljen, hade stormännens begär att ur konungens händer vrida makten, för
att sjelfva fa utöfva den, antagit allt större mått. Magnus Eriksson såg sin
makt falla i spillror för stormännens anfall, och under Albrekts tid var det
egentligen Bo Jonsson, stormännens ledare, som regerade i Sverige.
Sverige fortfor att vara ett v al rike; huru valet skulle tillgå på Mora
Ung (fig. 108, 122, 123 och 207) och huru det skulle följas af en högtidlig
hyllning, föreskrefs i de två landslagar som under detta tidhvarf utfärdades
(s. 6 och 27(5). Fordom fick konungen aldrig försumma att under sin
eriksgata mottaga förnyad hyllning af hvar särskild lagsagas inbyggare. Denna
sed böljade nu försvinna och kunde göra det, ju mera landskapen smälte
1 Då det varit af behofvet påkalladt att i den föregående framställningen indraga mycket
af det kulturhistoriska elementet, måste öfversigten som afslutar denna del blifva betydligt mera
kortfattad än i de följande delarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
