Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrift, så ock af det bref, som deras herre konungen
tillförene skrifvit med mester Knut, [har kunnat forstå],
hvaraf denna tvist och ovänskap uppstått, som. nu
inträffat, och hvem som dertill är skyldig. Men vår herre
konungen tycker icke om, att sålunda tvist uppstått ocli
stilleståndsbrefven och korskyssningen brutits, [utan [-önskar]-] {+ön-
skar]+} att alla saker, som hittills ledt till ovänskap, måtte
komma till en god ände, men icke mera kristet blod
utgjutas, utan att den gamla fred, som till förene blifvit
ingången måtte fast hållas, såsom redan den store tsaren
har nådeligen medgifvit, samt vi erfarit af hans herrliga
nåde. Och förtröste vi på hans tsariska maj:t, att han
skall låta bekräfta denna gamla fred. För den skull
bönfalle vi, konungens af Sveriges stora sändebud,
ödmju-keligen, att den store tsaren och herren af allt Ryssland
måtte i nåder låta utfärda ett strängt förbud, att
hädanefter slika skador ej må tillfogas vår herres män vid
gränsen, såsom hittills mycket skett, utan att vår herres
män vid gränsen må utan all fruktan plöja de marker
och fiska i de vatten, som i sanning af ålder legat under
Sveriges krona efter tillståndsbrefven, men om någon
trots detta förbud skulle göra intrång, att han må utan
uppskof straffas efter tillbörligheten. Men vår herre
konungen vill å sin sida sammaledes anordna.
Likaledes bönfalle vi, såsom ock i vårt budskap skrifvet var,
om de fångar, som ännu kunna vara här i den store
herrens land och ännu lefva, att herren måtte nådeligen
låta snarligen lösgifva dem. Men vi vilje likaledes bedja
vår herre konungen derom, när Gud gifver, att vi anlända
till vår herre, att alla qvarhållna och fångna menniskor,
som äro hos oss [och] ännu lefva, hvilka Gud icke
borttagit genom en salig död (polesnoju smert i ju), måtte
genast sändas hit till Ryssland (na Rusf) med deras
egodelar, så mycket som man kan finna och bekomma.
Likaledes angående det, att den gamla freden må bekräftas,
hvar-för vår herres, konungens af Sverige stora »sändebud ock
äro afskickade, så hafve vi ödmjukeligen utbedt oss hos
den store tsaren, att denne herres högförståndige store
män, okolnitjej och diak, mätte med oss derom tala.
Men efter vår herres befallning bönfalle vi i kärlighet
hos dessa gode män, rådsherren (dumtsa) och diaken,
att de måtte så anmäla hos den store tsaren och herren
af allt Ryssland, att hans tsariska maj:t måtte så snart
som möjligt låta gifva oss sitt nådiga och barmhertiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
