Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS
»De — de — de — —,” stammade Petrus.
”Nå! Ljug inte, så framt ditt lif är dig kärt!” röt rösten.
Petrus erinrade sig nu de unga drängarne och sade:
”De äro der uppe i öfre qvarnkammaren.”
”Visa oss dit! Fort!”
Petrus restes upp och kännande spetsen af en lans snudda vid sin rygg, skyndade
han så fort sig göra lät upp för trappan och in i qvarnkammaren.
Den var tom!
”Hvar äro de?” skränade en af knektarne.
”Det vet jag inte. Dé voro här — — — —.”
Petrus hann icke fullborda sin mening förr än han föll till golfvet döfvad af
en lansstång.
”Förrädare!” ropade den som utdelat slaget. ’Söken igenom hela rucklet,” befalde
samma man.
Knektarne fördelade sig och började söka öfver allt i qvarnhuset ; men förgäfves,
Ingen stod der att finna.
KAP. 3.
Löfimarknaden.
Våren efter i föregående kapitel skildrade händelser kom blid och vacker och
sommaren blef mycket tidig.
Glada sjöngo foglarne i höjden sina hymner och blickade ned på den allt mer
och mer grönskande jorden och de nyckfulla vågorna, som slogo sina slag hvitskummande
mot den svenska kusten och buro på sina kammar en finsk skuta, hvilken för den goda
brisen löpte in emot Stockholm och ankrade tätt utanför Waldemarsön. *)
Då ankaret gått, steg en äldre man med ett skarpt och barskt utseende ned i
jullen och rodde med snabba årtag mot land, band jullen der och gick upp på ön, der
han slog sig i samspråk med ett par svenska skeppare, som der gick och vaggade fram
och åter.
Den finska resanden hade aldrig förut varit i den svenska hufvudstaden, dit han
nu förde den öfverblifna delen af den rika vinterfrukt, som han odlade i sin trädgård och
hvars försäljning inbringade honom en icke ringa biförtjenst till hans lön såsom finsk
soldat, hvilket var hans egentliga yrke.
Efter ett kort samtal med de svenska sjömännen följdes dessa och den finska
främlingen åt in på ett litet värdshus, bärande namnet ”Den svenska flaggen”, der de intog
hvar sin mugg lübskt öl, hvilket alltid fanns på detta lilla värdshus, som var uppfördt
uteslutande till de sjöfarandes begagnande.
2 a
*) Nuyarande Djurgården.
Wtasaättlingarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
