Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Med sorg och förtviflan målad i sitt vackra ansigte ville hon likväl förnya sin
bön till den hårde anföraren ; men då fick hon i detsamma se kung Erik och hans kaval-
jerer återkomma. Hon hade ju nyss fått erfara, att den vackre riddersmannen var Sve-
riges konung. Han måste vara en nådig herre, tänkte flickan och hastigt sprang
hon konungen till mötes, kastade sig för hans fötter, omfattade hans knän och utropade:
’Nåd! Nåd! Herre och konung!”
Konungen stannade och hjelpte med egna händer upp den unga flickan från sin
knäböjande ställning samt svarade mildt:
”Du har min nåd, Karin.”
”Nåd för min fader, som de vilja släpa i fängelset.”
”Hvad har då din fader gjort mitt barn?” frågade kung Erik.
”Han har berusat sig med öl och kommit i bråk med en herre! Ack, min fa-
der har ett sådant, häftigt sinne och är så våldsam, när han är drucken! Men tillgif
honom, konung! Han är en god och rättskaffens menniska. Beröfva icke mig hans stöd!
Nåd för min fader!”
Hon sjönk åter på knä.
”Din fader skall få nåd, Karin!” sade kung Erik, under det att hans blickar
hängde fast vid den unga flickans tjusande ansigte.
Under det att Karin Månsdotter hade utverkat nåd för sin fader af kung Erik,
hade vakten hunnit få Erik Månsson, som hennes hetlefrade fader hette, fullkomligt i sitt
våld och förde honom bort emot det straxt invid slottet belägna, fruktade och af tortyr-
instrument uppfylda fängelset Smedjegården.
Så snart Karin fått konungens nådiga svar, vände hon sig om och såg då med
fasa, hur hennes fader släpades bort.
Bestört fäste hon konungens uppmärksamhet på, hvad som försiggick.
”Du har mitt ord, Karin,” sade konungen. ”Följ mig!”
Gråtande följde Karin konungen och hans kavaljerer, hvilka gingo ett helt kort
stycke efter flickans fader, som nu besinnat sig, underkastat sig öfvermagten, samt lugnt
och stilla följde vakten upp mot slottet.
Snart stodo de vid Smedjegårdens port.
Då sände konungen en af sina kavaljerer fram till vaktens befälhafvare med be-
fallning, att Erik Månsson icke skalle föras in i Smedjegårdens fängelse utan i stället in
i konung Eriks arbetsrum.
Befälhafvaren blef mycket förundrad öfver denna befallning, hvilken likväl måste
åtlydas. Det fruktansvärda fängelsets portar förblefvo oöppnade. Erik Månsson
fördes fram på borggården och upp för en bred trappa samt in i det rum, hvarest ko-
nung Erik plägade utföra sina privata arbeten.
Konungen och de kavaljerer, som varit honom följaktige på hans promenad
på löfmarknaden, samt Karin Månsdotter voro derstädes förut, då Erik Månsson dit infördes.
Förvånad fann han der sin dotter och denna förvåning hade en sådan verkan
på honom, att ruset helt och hållet försvann fråu honom.
Han tordes likväl ingenting säga; i annat fall skulle han högljudt hafva uttryckt
sin förvåning. Nu stirrade han blott på sin dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
