Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Det är bra!’ sade konungen, dâ Erik Månsson blifvit införd till honom. "Lemna
ose!” tillsade han vakten, som pä det högsta förvånad drog sig tillbaka och lemnade rummet.
”Känner du denna flicka?” sporde konungen Erik Månsson.
”Ja, herr domare!”, svarade soldaten, som ieke visste, att det var framför sin
konung, som han stod. ”Det är min dotter, min Karin,” fortfor han.
”Hvad heter du?” frågade konungen vidare.
”Erik Månsson, herr domare!” svarade han,
”Hvad är du?” fortsatte kung Erik.
”Soldat!” blef svaret.
”Föga har du uppfylt en soldats pligt, då du, i stället för att såsom en rättskaffens
man skulle uppehålla ordningen, har på ett våldsamt och klanderligt sätt stört ordningen.”
”Ja, herr domare!”
”Du erkänner då, att du är straffvärd!”
”Ja, herr domare; men den unge glopen, som vågade klappa min lilla Karin på
kinden kunde låtit bli att svara mig så näsvist som han gjorde, då jag bad honom låta
flickan vara i fred, så hade det aldrig blifvit något bråk af. Men nu rann sinnet på mig.
Het var jag förut genom det öl, som jag druckit hos Pehr i Porten och hetare blef jag
genom det svar jag fick, och så kom min näfve att snudda förbi den unge herrns näsa
så att den sprang i blod.”
Konungen blef tyst och som det tycktes begrundrande efter dessa bekännelser. Men
i sjelfva verket tittade han på Karin, som stod der så skön och oskuldsfull med sina milda
ögon hvilande på sin far.
Slutligen sade konuDgen till en af sina kavaljerer:
”Anhåll hos prinsessan Elisabeth, att hon må infinna sig här hos oss; vi hafva
något att säga henne.”
Kavaljeren bugade sig och gick.
Konungen satt fortfarande tyst med blickarne hvilande på den unga flickan.
Etter en lång och för Erik Månsson och Karin Månsdotter ganska pinsam tystnad,
sade konungen:
”Lefver din mor Karin?”
”Nej, herre och konung!” svarade Karin sorgset.
Vid detta Karins svar, ryckte Erik Månsson till och ofrivilligt utropade han:
”Kungen!?”
”Ja!’ sade konungen’kort, hvarpå det åter blef tyst i rummet.
Efter en stunds väntan slogos dörrarne upp och konungens syster, prinsessan Elisa-
beth, inträdde åtföljd af ett par tärnor -samt den af konungen till henne sända kavaljeren.
Konungen steg upp och gick emot sin syster samt tryckte varmt hennes händer.
Sedan de båda syskonen sålunda helsat hvarandra, sade kung Erik:
”Min syster, jag vill i din vård gifva dig denna unga flicka till tärna;” — han
visade vid dessa ord på Karin.
”Men — — —” utropade Erik Månsson.
En kavaljer skyndade att tysta honom.
”Flickan är utan moderlig vård och har en vildsint fader; jag öfverlemnar derför
flickan till dig, på det att du måtte blifva henne en moder, såsom jag vill blifva henne en fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
