Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
följer lastens vink, än man vill lefva okänd eller icke blifva omtalad ute i verlden. Ibland
fru Pepparqvists umgängesvänner var äfven Anna Dahl, en flicka, som var anstäld hos en
mössmakerska vid Svartmangatan. Anna är sjutton år, skön och välväxt. Grefve Stjern-
stråle ansåg henne genast såsom ett behagligt rot och skaffade sig ofta tillfälle att följa henne
och att i smyg ledsaga henne, när hon var något ärende ute i staden. Anna, som är
ganska oskyldig och icke vet af något ondt, förstod ej att förställa sig eller att göra sig
till. Hon antog ej någon sjelfgjord stränghet och visade icke bort honom med ett ovän-
ligt, eller snarare hotande tal och utseende, hvilket af somliga hålles för en samvetsgrann
dygd, fast det i sjelfva verket icke är annat än en låg föreställning. Icke heller visade
hon ett obetänksamt lättsinne, utan kände sig alltid besvärad af att träffa honom. Hon
bemötte honom likväl med en anständig höflighet och uppväckte genom sitt värdiga upp-
förande äfven någon högaktning; ty en anständig höflighet är alltid en af dygdens behag-
ligaste prydnader. Grefven fann, att han misstagit sig om hennes karaktär. Det är sådana
flickors största olycka, att de fått just så mycken uppfostran, som är tillräcklig för deras
undergång och som gifver dem anledning till narraktiga begrepp om verlden, samt proppar
deras hjernor med behagliga dåiskaper. Men Anna var icke så uipfidd. Hen var ledd
på landet och hade gått i skola hos klockaren i församlingen. I stället för sådana böckerj
som man nu, efter tidens bruk, sätter i händerna för ungdomen, blef hon van vid att
läsa i bibeln, som kung Gösta låtit öfversätta till svenska och de föreskrifter, som hon fick
af den hederlige klockaren, voro moraliska lefnadsregler. Andliga sinnebilder blefvo hen-
nes ämnen att utarbeta på båge, ty Beata Persdotter, klockarens hustru, lärde henne all
slags söm, hvaruti hon blef så fullkomlig, att prestens syster, som ännu var ogift, tog henne
under sitt beskydd, emedan Anna Dahl var en fattig flicka, född af en bondefamilj, som
den tiden arrenderade ett litet torp i närheten af Schillet på min då ännu lefvande fars
egor. — Jag vet inte om ni kan minnas flickan. Nog var hon någon gång på Långbro
samtidigt med eder. Ni kan förstå, att jag nämner denna enfaldiga landtuppfostran med
nöje, ehuru den nu temligen allmänt, äfven på de minsta ställen på landet, är aflagd.
Jag måste bekänna, att den har en förmån med sig, som jag saknar i det nu antagna
uppfostringssättet. De första intrycken ärö de starkaste och, om ett snille för öfrigt är
aldrig så väl uppodladt, så betyder dock allt sådant, efter min tanke, nästan ingenting, så
framt man icke ifrån barndomen förvärfvat sig en rätt vördnad och kärlek för Gud och
en deraf följande afsky, ej allenast för lasten, utan äfven för det som har utseende der-
af. Detta är isynnerhet af största vigt för könet; och jag ser icke, huru folk af medel-
klassen och af den lägre klassen skulle kunna få sådana intryck och deremot svarande
begrepp, om icke genom ett sådant, på gudsfruktan grundadt uppfostringssätt, hvilket man
likväl i den belefvade verlden nu för tiden ser med löje och med förakt! Om sådana
begrepp icke förvärfvas i barndomen, så är det föga’hopp att det någonsin sker, sedan
man blifver insvept i verldens buller och stoj. — Men jag talar så mycket om Annas en-
faldiga uppfostran, att jag glömmer hennes historia och nu tillåter hvarken papper eller
tid att längre fortfara, utan måste min Adolfine tillåta mig, att spara det till nästa post.
Gustaf Björnram.’"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
